I dessa områden behövs maringeologisk information som underlag för att bestämma lokalisering för och typ av fundament till vindkraftverken, men också för att bedöma hur livsmiljön för havslevande organismer påverkas.

Botten- och grundläggningsförhållanden

Planer på större vindkraftsparker till havs i Sverige har hittills avsett vindexponerade områden med vattendjup på mellan 5 och 30 meter och förhållandevis jämn bottenyta. Bottenmaterialet utgörs av jord eller jord på sedimentär berggrund och i något fall sedimentär berggrund.

Områden av denna typ passar de grundläggningsmetoder som nu är vanliga vid anläggning av vindkraftverk till havs, gravitations-, monopile-, tripod- och fackverks- (jacket)-fundament. Ett någorlunda mäktigt jordtäcke gör det också möjligt att skydda sammanbindningskablar från såväl nötningsskador vid hård väderlek som isskjutningsskador genom att förlägga dem någon meter under havsbottenytan.

En förhållandevis flack bottenyta möjliggör en optimal placering av verken i förhållande till den dominerande vindriktningen samt underlättar förläggning av sammanbindningskablar.

Anläggning av en större vindkraftspark inom ett urbergsdominerat grundområde, till exempel utanför Stockholms skärgård, ställer helt andra krav. Lokala toppar av kalt berg skiljs här av djupa dalar med mer eller mindre lera i botten. Placeringen av verken torde i större utsträckning komma att styras av terrängformer än av vindriktning. Verken måste sannolikt förankras i berggrunden och kablar skyddas från påverkan från havsvågor och is. Sammanbindningskablar behöver sannolikt korsa djupa sprickdalar inom anläggningsområdet.

Motstående intressen

Det bör påpekas att områden inom det här aktuella vattendjupsintervallet är biologiskt produktiva och därmed värdefulla ur ekologisk synvinkel. Inom grundområden uppbyggda av jord förekommer ofta sand- eller grusavlagringar med värde som naturmaterialresurser.

Erosionsbenägenhet

Vid anläggning av vindkraftparker inom grundområden som helt eller delvis är uppbyggda av jord bör bottenmaterialets erosionsbenägenhet beaktas. Påverkade ytor kan behöva förses med erosionsskydd. Vidare bör den samlade effekten på vågklimat och därmed också sedimentdynamik av flera stora anläggningar inom ett begränsat område beaktas. Ett exempel på ett sådant område är Kriegers Flak. Utbyggnadsplaner finns för områdets svenska, danska och tyska del.

SGUs information

SGU kan bidra med översiktlig information och kunskap om olika bottenmaterials utbredning i havsbottenytan samt om havsbottnens uppbyggnad.