För att sgu.se ska fungera på ett bra sätt för dig använder vi kakor (cookies) på webbplatsen.

Läs mer om kakor.
Jag godkänner

Meteoriter

Meteoriter är stenar från rymden som fallit ned på jorden. Genom att studera meteoriter kan vi få fram information om jordens inre men också om hur solsystemets har bildats och utvecklats.

En klar och mörk natt kan man se ”fallande stjärnor” eller ”stjärnskott”. Detta är meteorer eller bolider som de kallas. Dessa plötsligt uppdykande, lysande streck över himlavalvet består av glödande/brinnande stenpartiklar som faller genom jordatmosfären och hettas upp av friktionsvärmen.

Vad händer vid ett meteoritnedfall?

Meteorit från Hessleskuren.

En meteorit från Hessleskuren visar en stor kontrast mellan den mörka, ganska blanka smältskorpan och det ljusa, opåverkade innanmätet. I högerkanten syns också rundade, tumavtrycksliknande former, så kallade regmaglypter. Ur Evolutionsmuseets samlingar, Uppsala universitet. 

Foto: Carl-Erik Alnavik, SGU.

Merparten av de partiklar (sten, grus, block, sand eller damm) som fångas in av jordens dragningskraft förintas under färden genom atmosfären och kommer aldrig landa på jordytan. Först när en från rymden inkommande partikel verkligen fallit ned kallas den för ”meteorit”. Små sådana partiklar benämns ibland mikrometeoriter och mycket små partiklar brukar kallas kosmiskt damm eller stoft.

En meteorit som observerats falla och därefter tagits till vara kallas för ett ”fall”. Har man funnit en meteorit utan att observera fallet kallas den för ett ”fynd”.Större meteoriter bryts ofta sönder under inbromsningen i jordens atmosfär och faller som ett större eller mindre antal fragment – en meteoritskur. Ett exempel på en sådan meteoritskur är Hesslefallet i Uppland 1869 då mer än hundra stenmeteoriter tillvaratogs.

 

Senast granskad 2020-11-19