För att sgu.se ska fungera på ett bra sätt för dig använder vi kakor (cookies) på webbplatsen.

Läs mer om kakor.
Jag godkänner

Anläggning till havs

För anläggningar till havs är det viktigt att veta vad bottnen består av, vilka ämnen som finns i sedimenten och var sedimentation eller erosion sker. Beroende på lokaliseringen kan också olika lagar komma att gälla och olika tillstånd att krävas.

SGU utforskar och kartlägger bottenförhållandena inom svenskt territorialhav och ekonomisk zon (EEZ). Informationen används till exempel vid planering av marina anläggningsarbeten, i kommuners och länsstyrelsers fysiska planering, samt för att bedöma havsmiljöns kvalitet och status.

För att förstå hur havet påverkas och för att utföra anläggningsarbeten behövs kunskap om den marina geologin, havsbottnarnas dynamik och innehåll av miljögifter. Anläggningar till havs kan exempelvis vara vindkraftparker, rörledningar och kablar. 

Den marina geologin

SGUs maringeologiska kartläggning tar fram information om jordarternas utbredning, uppbyggnad och egenskaper som bärighet, erosionskänslighet och innehåll av miljögifter, men även djupdata som kan användas för att ta fram bottnens lutning och skrovlighet (så kallad rugosity).

Denna information kan användas som underlag för projektering och planering för bland annat miljöövervakning, muddring och anläggningar.

Delar av detta material är dock inte allmänt tillgängligt annat än på begäran och efter tillstånd från andra myndigheter.

Sedimentdynamik behöver beaktas vid ingrepp på havsbottnen

Strömmars och vågors naturliga inverkan på erosion, transport och deposition av bottenmaterial behöver beaktas vid ingrepp på havsbottnen. En förändring i sedimentdynamik kan medföra förändringar i förekomst av erosion, transport och ackumulationsbottnar som i sin tur kan påverka livsbetingelser för växter och djur. Dessutom kan en förändring i sedimentdynamik medföra en större risk för kusterosion, eller ändrade erosions- och ackumulationsmönster vid olika typer av installationer till havs.

Bottnar kan delas in i tre olika typer: ackumulationsbottnar, transportbottnar och erosionsbottnar. Med ackumulationsbottnar menar man ytor där material tillförs. För transportbottnar gäller att ungefär lika mycket material tillförs som transporteras bort, här bör även tidsaspekten beaktas; en botten där material byggs på under en längre tid för att sedan under kort tid transporteras bort är, i ett geologiskt tidsperspektiv, en transportbotten. En erosionsbotten är en botten där bottenmaterial över tid transporteras bort.

SGUs maringeologiska kartor kan översiktligt visa var de olika bottentyperna (erosion, transport respektive ackumulation) finns. Delar av detta material är dock inte allmänt tillgängligt annat än på begäran och efter tillstånd från andra myndigheter.

Miljögifter

De miljögifter som vanligen förekommer i sedimenten i havet är tungmetaller och organiska föreningar. Dessa binds lättast till organiskt material i sedimenten men även till finkorniga jordarter som lermineral. En ackumulationsbotten som innehåller miljögifter kan med tiden naturligt överlagras av ”rent” material förutsatt att källan till de miljöfarliga ämnena åtgärdas. Dessa rena sediment kommer med tiden att hindra växter och djur från att ta upp de då djupare liggande miljögifterna. Detta är faktorer som är viktiga att känna till då arbeten med anläggningar till havs kan medföra att förorenade sediment slammas upp och åter kommer i omlopp i vattenmassan. Dessa miljögifter kan då åter tas upp av växter och djur. Det är därför av stor vikt att känna till om sedimenten i det område som är aktuellt för anläggningsarbeten är förorenade och i vilken grad.

Lagar som kan beröra anläggningar till havs

De lagar som kan vara tillämpliga vid olika typer av verksamheter (exempelvis anläggningsarbeten, utläggning av undervattenskablar och rörledningar samt andra verksamheter till havs) beror bland annat på var de är lokaliserade (framförallt om det är inom sjöterritoriet eller inte), vem som ansvarar för utförandet och vilken typ av anläggning det är. Exempel på några av de lagar som kan vara tillämpliga och som man som verksamhetsutövare måste beakta är följande. Observera att detta inte är en uttömmande lista.

  • Plan- och bygglagen (2010:900)
  • Miljöbalken
  • Lagen (1966:314) om kontinentalsockeln
  • Kulturmiljölagen (1988:90)
  • Lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon
  • Lagen (2017:1272) om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner
  • Lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde
  • Lagen (2016:319) om skydd för geografisk information
  • Lagen (1996:518) om ersättningsskyldighet vid skada på undervattenskablar och rörledningar med mera
  • Ellagen (1997:857)

 

Senast granskad 2021-03-29

Mer på vår webbplats