Översikt av Sveriges stranderosion

Kartan visar kuststräckor som nu utsätts för erosion, samt sträckor som potentiellt är erosionskänsliga, men som för närvarande inte utsätts för erosion. Kartan är konstruerad för skala 1:1 miljon och minsta karterade sträcka är cirka en kilometer.

På grund av klimatförändringar förväntas havsnivån stiga med upp till en meter till år 2100. För Sveriges kust kommer en stigande havsnivå att motverkas av landhöjningen. Den största landhöjningen sker vid Västerbottens kustland. I sydligaste Sverige har landhöjningen dock avklingat och är nära noll. Detta innebär att någon större ökning av stranderosionen inte kan förväntas i norra och mellersta delen av landet medan södra Sverige kommer att få ökad stranderosion. Vid Vättern bedöms klimatförändringar inte orsaka påtagligt ökad erosion. Att landhöjningen är större vid norra delen av Vättern än vid södra delen innebär dock att erosionen kan förväntas öka i södra delen.

Nedanför kartan finns beskrivningar av kartans färger och information om hur kartan tagits fram och hur den kan användas.

Kartan kan laddas ned som pdf i skala 1:1 miljon:

Riksöversikt stranderosion 1:1 miljon (nytt fönster) 

Produktblad Riksöversikt stranderosion (nytt fönster)

Användning och begränsningar

Kartan ger en översiktlig bild av erosionsförhållandena runt Sveriges kust. Den kan användas för att få en översikt över var stranderosion sker och kan komma att ske. Kartan visar också hur allvarlig erosionen är och hur snabbt den går. Kartan kan inte användas för detaljerad bedömning av erosionsrisk.

Kartans erosionsbedömningar

Pågående betydande erosion i lösa jordlager

Stränder med tydliga spår av betydande erosion. Till denna kategori hör sandstränder där erosionen under en längre tid varit större än ackumulationen. Typexempel är Löderup på Skånes sydkust där 200 meter av stranden försvann under perioden 1971 – 2007. Förmodligen är detta ett maxvärde för svenska stränder. Denna typ av erosion är beroende av bl.a. vindarnas riktning och styrka samt strömningsmönstret i havet. Ändringar av dessa faktorer kan därför ändra erosionsförhållandena.

En annan strandtyp med betydande erosion är branta strandklintar i lösa jordarter där sedimenten rasar eller skredar ner på strandplanet. Sådana stränder finns bl.a. runt södra delen av Vättern och runt Ven. Denna typ av erosion går relativt långsamt och äger främst rum i samband med stormar i kombination med högvatten. Erosionen är irreversibel, dvs. klinten rycker oundvikligen tillbaka.

Även stränder med erosionsskydd ingår här, dock inte längre sträckor med tätortsbebyggelse eller hamnar.

Denna beteckning har använts på 0,7 % (110 km) av Sveriges kust.

Pågående långsam erosion i klint (berg)

Här avses de strandnära branter i sedimentärt berg som finns längs delar av Gotlands och Ölands kuster. Erosionen är av episodisk karaktär och vid plötsliga ras kan större förändringar ske längs begränsade sträckor. I ett längre tidsperspektiv är dock erosionshastigheten vanligen någon till några centimeter per år. Erosionen är irreversibel, dvs. klinten rycker oundvikligen tillbaka.

Denna beteckning har använts på 0,6 % (90 km) av Sveriges kust.

Strand med förutsättningar för erosion

Denna klass inkluderar stränder, främst sandstränder, i vågexponerade lägen, som uppvisar tecken på sedimenttransport längs stranden, eller andra tecken på erosion som inte kan betecknas som betydande. Sådana stränder finns bl.a. längs stora delar av Skånes och Hallands kuster, samt runt Gotland och Öland. Även stränder som idag karaktäriseras av nettoackumulation räknas hit.

Denna beteckning har använts på 6 % (900 km) av Sveriges kust.

I huvudsak ej erosionskänslig strand

Här avses övriga stränder, det vill säga större delen av Sveriges kust. Dessa sträckor är bl.a. klippstränder och moränstränder samt stränder som ligger skyddat i vikar eller i skärgårdar.

Denna beteckning har använts på 93 % (14 000 km) av Sveriges kust.

Hur kartan är framtagen

Kartan grundas på bedömningar av strandsträckor som gjorts av en arbetsgrupp jordartsgeologer. Längs Skånes kust har detaljerad information från databasen ”Stranderosion och geologi, kust” använts i generaliserad form. Längs övriga kuststräckor har bedömningar gjorts med hjälp av jordartskartan, höjddata, flygbilder, foton från SGU:s bilddatabas och andra källor. Huvuddelen av stränderna har tidigare karterats i samband med SGU:s ordinarie jordartsgeologiska kartläggning. Längs Vätterns stränder har ny information insamlats vid fältbesök under augusti 2017. Vid bedömningarna har hänsyn inte tagits till faktorer som vindriktning, vågor, havsströmmar och havsbottnens beskaffenhet (utom runt Skånes kust). Stränder som utsätts för erosion på grund av fartygstrafik har inte tagits med.

Underlag

• SGU:s kartvisare ”Stranderosion och geologi, kust”. Längs Skånes och Hallands havskust finns detaljerad information om nutida erosionsförhållanden och en översiktlig bedömning av framtida erosionsförhållanden. Detta underlag har till riksöversikten generaliserats för att passa skalan 1:1 miljon.
• SGU:s databas "Jordarter". Längs större delen av Sveriges kust finns jordartskartor i skala 1:50 000.
• Lantmäteriets Nationella höjdmodell och flygbilder (ortofoton)
• Fotografier från SGU:s bilddatabas
• SGU:s databas Jorddagboken