Skredkänslighet i olika jordarter
Jordarternas förmåga att släppa igenom, suga upp eller hålla kvar vatten beror i första hand på kornens storlek och hur hårt de är packade.
Nedan presenteras olika jordarter i relation till skredrisk. Mer om jordarter i allmänhet kan du läsa på sidorna om Jord under "Om geologi":
Lera och kvicklera
Lera har stor förmåga att suga upp och hålla kvar vatten. Uppsugningen sker mycket långsamt. Vattenhalten är en av de faktorer som bestämmer hur stabil lerjorden är. Ju mer vatten den innehåller, desto större är risken för att marken ska börja röra på sig. Om leran är så kallad kvicklera kan den bli helt flytande.
Kvickleror är en speciell typ av leror som framför allt finns i Västsverige. De är normalt sett relativt stabila men blir de utsatta för vibrationer eller ökad belastning, kan de bli mycket lösa. Flera stora skred i Västsverige är av kvickleretyp. SGU utvecklar nu, tillsammans med SGI och Trafikverket, en metodik för att kartlägga kvicklera.
Silt
Silt (finmo och mjäla) suger snabbt upp vattnet och håller det kvar. En jordart som innehåller mycket silt börjar lätt flyta om den är vattenmättad, vilket innebär att risken för skred ökar.
Sand- och grusjordar
Sand- och grusjordar släpper lätt igenom vatten och torkar därför snabbt.
Morän
Morän är vår vanligaste jordart. Morän är för det mesta fast och hård (pinnmo). I slänter med sandig-siltig morän kan skred utlösas om jordarten är vattenmättad.
SGU:s jordartskartor
På SGU:s jordartskartor är ler- och siltjordar markerade med gul färg. Jordarter som kan täcka ler- och siltjordar återges med orange färg.
I kartvisaren "Jordarter 1:1M" får du en översiktlig bild av Sveriges jordartsgeologi.