Kontinental­sockellagen

För att utforska och utvinna naturtillgångar från kontinentalsockeln, behövs tillstånd enligt lagen (1966:314) om kontinentalsockeln (kontinentalsockellagen). Tillståndsplikten omfattar även till exempel undersökning inför anläggande av vindkraftverk till havs samt nedläggande av kablar och ledningar på havsbotten. 

Tillstånd att utforska kontinentalsockeln meddelas normalt av Sveriges geologiska undersökning (SGU), men ibland av regeringen (gäller från den 1 juli 2022). Tillstånd att lägga ut kablar och ledningar på havsbotten eller att anlägga havsbaserade vindkraftparker meddelas av regeringen. Även tillstånd att utvinna naturtillgångar från kontinentalsockeln meddelas av regeringen, med undantag för sand-, grus- eller stentäkt inom allmänt vattenområde i havet då tillstånd normalt sett meddelas av SGU.

Detta är kontinentalsockeln

Kontinentalsockeln är i geologisk bemärkelse den del av havsbottnen som tillhör en kontinentalplatta. Kontinentalsockeln ligger i allmänhet på 0–500 meters djup och avslutas i en kontinentalbrant.

Kontinentalsockeln definieras även juridiskt (och alltså inte bara geologiskt), bland annat enligt 1982 års Havsrättskonvention. Havsrättskonventionen är en FN-konvention om hur världens länder ska dela upp världshavet och dess resurser, det vill säga kontinentalsockeln och havsbottnen, men också själva vattenpelaren (vattenmassan). 

I Sverige har vi också antagit en nationell lag om kontinentalsockeln, vilken implementerar den tidigare 1958 års Konvention om kontinentalsockeln samt Havsrättskonventionen. Enligt lagen definieras kontinentalsockeln som havsbottnen och dess underlag inom allmänt vattenområde samt inom visst bestämt område utanför sjöterritoriet (eller territorialvattnet), den så kallade ekonomiska zonen. Du kan nedan läsa mer om vad territorialvatten och allmänt vattenområde är.

Om Sveriges sjöterritorium (territorialvatten)

Sveriges sjöterritorium omfattar dels så kallade inre vatten, dels det så kallade territorialhavet.

Inre vatten omfattar vattenområden på land och i havet innanför riksgränsen och de så kallade baslinjerna. Baslinjer (normala och räta) används enligt Havsrättskonventionen för att kunna beräkna territorialhavets bredd och dras mellan de baslinjepunkter som kuststaten identifierar längs den egna kusten. Territorialhavet sträcker sig i princip 12 nautiska mil utanför det område som utgörs av inre vatten.

Vatten som hör till en fastighet benämns som enskilt vatten. Vatten som inte hör till fastighet benämns som allmänt vatten. Allmänt vatten finns i havet samt Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön. Övriga sjöar består enbart av enskilt vatten (se lagen [1950:595] om gräns mot allmänt vattenområde).

Därför behövs tillstånd

Enligt kontinentalsockellagen är det bara staten som har rätt att utforska kontinentalsockeln och att utvinna dess naturtillgångar. Av lagen framgår dock också att regeringen – eller den myndighet som regeringen bestämmer – får ge tillstånd till annan än staten att utforska kontinentalsockeln och att utvinna tillgångar från den.

Tillstånd behövs alltså generellt för att utforska kontinentalsockeln och för att utvinna naturtillgångar från den, men bara för annan än staten. En statlig förvaltningsmyndighet behöver alltså inte tillstånd enligt kontinentalsockellagen.

Utforskning kan till exempel vara geofysisk mätning, mätning av havsbotten från fartyg, borrning eller sprängning. Sådana undersökningar kan vara nödvändiga bland annat inför etablering av vindkraft till havs, demonstrationsanläggning för vågkraft eller att rörledningar eller undervattenskabel ska läggas ut på havsbotten.

Med kontinentalsockelns naturtillgångar avses mineraliska och andra icke levande naturtillgångar på eller i havsbottnen. Det kan till exempel vara sand, grus och sten som kan användas för brobygge, strandfodring, vindkraftsfundament med mera.

Tillstånd krävs inte för fångst av levande organismer. Observera dock att fiskelagen (1993:787) reglerar bland annat fisket inom Sveriges sjöterritorium och inom Sveriges ekonomiska zon.

Observera att det som sägs i kontinentalsockellagen om utforskning och utvinning i princip också gäller i samband med att undervattenskablar och rörledningar ska läggas ut på havsbottnen, både inom territorialvattnet och den ekonomiska zonen. Detsamma gäller geologisk lagring av koldioxid.

Går det att få tillstånd för olje- eller gasverksamhet?

Nej, det finns ett uttryckligt förbud mot detta i kontinentalsockellagen.

Så här länge gäller ett tillstånd

I kontinentalsockellagen anges endast att ett tillstånd ska avse en viss tid. Ett undersökningstillstånd brukar normalt begränsas till 3 - 5 års giltighetstid.

Vad gäller täkttillstånd som meddelas av SGU (se nedan stycket ”Här söker du tillstånd”) får sådant tillstånd gälla högst 10 år enligt bestämmelser i kontinentalsockelförordningen..

Ett tillstånd ska villkoras

Ett tillstånd ska förenas med de villkor som behövs för att skydda allmänna intressen och enskild rätt, såsom att skydda människors hälsa och miljön mot skador och olägenheter, främja en långsiktigt god hushållning med mark och vatten och andra resurser samt trygga säkerheten.

Villkoren kan bland annat avse åtgärder för att förebygga luft- eller vattenföroreningar, skydda djur- och växtlivet, bevara fyndigheter eller borrhål eller skydda sjöfarten eller fisket.

De kan avse sättet att leda företaget, utföra arbetet, utforma anläggningar på kontinentalsockeln för arbetena eller använda produkterna. Villkoren kan också avse krav på kartor över arbetena, provtagningar och rapportering av verksamheten.

Innebär ett tillstånd också en ensamrätt att utforska eller utvinna inom området i fråga?

Nej, förutom vad gäller tillstånd att utforska kontinentalsockeln för geologisk lagring av koldioxid.

Kontinentalsockellagen innehåller alltså inte några bestämmelser som reglerar ensamrätt på samma sätt som t.ex. minerallagen gör. Av 7 § kontinentalsockellagen framgår dock att när det är fråga om tillstånd till utvinning så får ett arbete som bedrivs med stöd av äldre tillstånd inte hindras av rättigheter enligt ett yngre tillstånd. Arbetena ska således ordnas så att innehavaren av det äldre tillståndet har företräde att bedriva sitt arbete ändamålsenligt och med minsta förfång för innehavaren av det yngre tillståndet.

Det kan också nämnas att undersökning av kontinentalsockeln eller utvinning av dess naturtillgångar inte heller får utföras så att undervattensledningar skadas eller otillbörligt intrång görs på sjöfarten, fisket eller havets biologiska tillgångar. Innehavare av tillstånd (enligt kontinentalsockellagen) är också skyldig tåla att kablar eller rörledningar utläggs eller underhålls inom tillståndsområde, om arbetet sker utan att tillståndshavarens verksamhet otillbörligt hindras. Tillståndshavare är också skyldig tåla att det inom tillståndsområdet bedrivs viss vetenskaplig forskning (6 § kontinentalsockelförordningen).

Här söker du tillstånd

En ansökan om tillstånd att utforska kontinentalsockeln prövas i de flesta fallen av SGU. Om en undersökningsverksamhet berör en annan stat, är av större omfattning eller kan medföra betydande skadeverkningar, eller om Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten eller Försvarsmakten begär det, ska SGU med eget yttrande överlämna ärendet till regeringen för prövning.

Ansökan om tillstånd att till exempel lägga ut undervattenskablar och rörledningar på havsbotten eller att anlägga havsbaserade vindkraftparker prövas av regeringen. Även tillstånd att utvinna naturtillgångar från kontinentalsockeln prövas av regeringen. Om tillstånd söks för sand-, grus- eller stentäkt inom allmänt vattenområde i havet, är det dock SGU som prövar ansökan. Om täkten är av större omfattning, kan medföra betydande skadeverkningar eller om Naturvårdsverket eller Havs- och vattenmyndigheten begär det ska SGU med eget yttrande överlämna ärendet till regeringen.

Något om undersökningsmetoder

Allmänt

Utforskning (undersökning) av havsbottnen (kontinentalsockeln) kan ske på en mängd olika sätt, till exempel genom bottenprovtagning och videofilmning eller genom borrning, sprängning, pålning, spetstryckssondering och s.k. vibrocoring. Undersökning kan också ske genom geofysisk mätning, till exempel med magnetometer och gradiometer. Undersökning kan också ske med ljudalstrande mätmetoder, det vill säga med olika former av hydroakustiska mätinstrument som till exempel multistråleekolod, sidoavsökande sonar, sedimentekolod och seismik.

Såväl fartygsrörelser (undersökningsfartygets) som fysiska ingrepp i havsbottnen kan ge upphov till ljud som kan orsaka negativa konsekvenser för framför allt marina däggdjur som tumlare och säl. Detta gäller i än högre utsträckning de ljudalstrande mätmetoderna, varför instrument med vissa lägre frekvenser – till exempel seismik, sedimentekolod (så kallad SBP, ”sub bottom profiler”) eller sidoavsökande sonar med lågfrekvent ljud – inte är möjliga alls att använda inom vissa områden och inom vissa perioder och i övrigt enbart under förutsättning att det sker med vissa villkor, som till exempel att så kallad passiv akustisk övervakning används, liksom så kallad mjuk igångsättning av undersökningsutrustningen. Det kan även krävas att det på undersökningsfartyget finns en dedikerad observatör med marinbiologisk kompetens.

Planering och utförande av undersökningar kräver omfattande och noggranna överväganden. Det finns ett antal aktörer på marknaden som erbjuder dessa tjänster. 

Särskilt om undersökning inför utläggning av undervattenskabel eller rörledning

Rent allmänt kan sägas att en undersökning inför utläggning av undervattenskabel eller rörledning bör inriktas på bland annat kartering av sedimenttyper till berört sedimentdjup, till exempel för att avgöra var miljögiftsprovtagning bör ske och för att avgöra vilka metoder (till exempel spolning, plogning, täckning) som är bäst lämpade för att lägga ut kabeln eller ledningen till önskat djup i sedimentet. Normalt sett bör undersökning ske först genom lämplig hydroakustisk mätning. Mätdatan tolkas därefter för att kunna avgöra till exempel var ackumulationsbottnar finns. Först härefter sker miljöprovtagning på relevanta platser för att kunna hitta eventuella miljögifter. Miljöprovtagning kräver hög precision för att få tillförlitliga resultat och behöver därför utföras på lämplig plats och med för ändamålet lämplig utrustning samt av sakkunnig och erfaren personal.

Det här ska ansökan innehålla

Vad en ansökan som huvudregel ska innehålla framgår framför allt av kontinentalsockelförordningen. Kraven på ansökans innehåll är dock olika beroende på vad ansökan avser (till exempel undersökning av havsbotten, utvinning av sand eller utläggande av undervattenskabel).

Det behövs därför alltid göras en bedömning i det enskilda fallet av vilka uppgifter som en ansökan bör innehålla:

• uppgift om sökanden, adress med mera
• uppgift om det område och den tid som ansökan avser
• uppgift om verksamheten, dess syfte, vilket (vilka) fartyg, plattformar, metoder, instrument och provtagningsutrustning som avses användas
• uppgifter som behövs för att bedöma hur de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken följs och för att kunna bedöma verksamhetens eventuella påverkan på den biologiska och fysiska miljön
• uppgift om geologi, till exempel havsbottnens beskaffenhet, egenskaper, geotekniska förhållanden och fördelning av sediment, berggrund och substrat i ytan samt havsbottnens uppbyggnad, egenskaper, geotekniska förhållanden och beskaffenhet (sedimentlagerföljder) ned till berört sedimentdjup under havsbottenytan; i vissa fall även information om förekomsten av naturliga erosionsskydd i form av grovt residualmaterial, unga gyttjiga sediment och svavelhaltiga sediment, så kallade sulfidjord
• uppgift om sedimentdynamiska förhållanden, till exempel förekomst av erosion-, transport- eller ackumulationsbotten på platsen, förekomst av ackumulation av finkorniga sediment med hög organisk halt, sandtransportsystem samt finkorniga sediment under naturliga erosionsskydd på erosion- eller transportbotten)
• uppgift om miljökemiska förhållanden och belastning, till exempel innehåll av höga halter av organiska miljögifter och metaller, jfr halter i klass 5 och högre enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder; avser framför allt unga gyttjiga ler- och siltsediment
• uppgift om flora och fauna, till exempel förekomst av antal arter, antal individer, vegetation, marina däggdjur, fågelliv, djur- eller växtart som är hotad, sällsynt eller kräver hänsyn av någon annan anledning
• uppgift om bland annat sand-, grus- och mineralresurser, föroreningssituation i sediment och vatten, fornlämningar, avvikande objekt, vrak, oexploderad ammunition med mera i det aktuella området
• uppgift om de åtgärder som sökanden anser nödvändiga för att förebygga vattenförorening och intrång på sjöfart, fiske och andra allmänna och enskilda intressen
• arbetsprogram för verksamheten
• uppgift om sökandens tekniska och ekonomiska förutsättningar för verksamheten
• karta (upprättad enligt SGU:s anvisningar i det enskilda fallet), positioner (i SWEREF 99 TM) samt en beskrivning av det aktuella området
• kopia på/upplysning om nödvändiga spridningstillstånd (se nedan stycket ”Särskilt om sjömätning och spridningstillstånd”
• miljökonsekvensbeskrivning (om sådan krävs)
• spridningstillstånd ska även bifogas om det i ansökningshandlingarna finns sammanställningar av geografisk information om förhållanden på eller under havsbotten inom Sveriges sjöterritorium, för mer information se lagen (2016:319) om skydd för geografisk information.

När krävs en miljökonsekvensbeskrivning?

Om ansökan gäller utforskning av kontinentalsockeln som innefattar sprängning eller borrning eller om ansökan gäller utvinning av naturtillgångar från sockeln, krävs att sökanden upprättar en miljökonsekvensbeskrivning enligt bestämmelserna i 6 kap. miljöbalken, om verksamheten eller åtgärden kan antas medföra betydande miljöpåverkan.

Så här får du fram de uppgifter som behövs

I den översiktliga planeringen för anläggning eller utvinning kan SGU:s maringeologiska produkter i form av bland annat kartor med teman i olika presentationsskalor och tillhörande beskrivningar samt information från tagna sedimentprover användas.

SGU har även resultat från analyser av ett antal olika tungmetaller och organiska föreningar i prover tagna i havsområden där sediment ansamlas (sedimentackumulation), vilket ger en indikation om miljökemiska förhållanden och belastning.

Alla dessa underlag ger en översiktlig bild av bottenmiljö och sediments egenskaper för olika havsområden och visas på SGU:s kartvisare Maringeologi, Maringeologi metaller och näringsämnen, Maringeologi organiska miljögifter samt Miljöövervakning, havs- och sjösediment. Beskrivningar finns att hämta på SGU:s Geolager. Dataunderlagen kan även beställas via SGU:s kundtjänst.

För att få fram detaljerad information om de uppgifter som bör ingå i en ansökan om utvinning eller nedläggning av rör/kabel, kan du som sökande behöva göra egna undersökningar (vilka i sig kan vara tillståndspliktiga, se ovan stycket ”Därför behövs tillstånd”). Det kan till exempel vara undersökningar av bottenförhållande (fysisk miljö såväl som biologi) och provtagning och analys av sediment på den aktuella platsen.

Undersökningarna kan göras genom att använda bland annat hydroakustiska instrument, såsom multistråleekolod, sidoavsökande sonar eller sedimentekolod) och/eller geofysiska instrument som till exempel magnetometer).

Så här handläggs tillståndsärenden

Bestämmelser om handläggning finns i både kontinentalsockellagen och i kontinentalsockelförordningen. Allmänna förfaranderegler finns också i förvaltningslagen (2017:900).

I huvudsak handläggs ett ärende enligt följande:

• Ansökan med bilagor kontrolleras, liksom eventuell miljökonsekvensbeskrivning. Vid behov av kompletteringar, begärs de in från sökanden.
• Ansökan remitteras till Försvarsmakten, Havs- och vattenmyndigheten och Naturvårdsverket samt andra berörda myndigheter (bland andra Kustbevakningen, Sjöfartsverket och länsstyrelsen).
• Sökanden ges tillfälle att bemöta inkomna synpunkter.
• SGU sammanställer inkomna synpunkter och sökandens bemötande av dessa.
• SGU gör en bedömning i ärendet.
• SGU fattar beslut i ärendet. Om ansökan ska prövas av regeringen överlämnar SGU ett yttrande med beslutsförslag till regeringen.

Så här lång brukar handläggningstiden vara

SGU:s handläggning av ett ärende enligt kontinentalsockellagen tar i genomsnitt cirka sex månader. Är det fråga om ett ärende som handläggs på uppdrag av regeringen, tillkommer regeringens egen handläggningstid. Handläggningstiden kan dock bli både kortare och längre beroende på omständigheterna i det enskilda fallet.

Ibland räcker det med enbart en anmälan

Ibland är det tillräckligt att i stället för en ansökan om tillstånd ge in en anmälan till SGU. Det handlar om vissa vetenskapliga undersökningar som utförs av en svensk vetenskaplig institution eller annan undersökning som bedrivs av svensk fysisk eller juridisk person innanför territorialgränsen och som bland annat inte innefattar sprängning, borrning eller annat ingrepp i naturen av någon betydelse. Observera att anmälningsplikten, precis som tillståndsplikten (se information under rubrik "Därför behövs tillstånd" ovan), endast gäller annan än staten. En statlig förvaltningsmyndighet behöver alltså inte ge in en anmälan.

Anmälan ska skriftligen lämnas in till SGU minst 14 dagar före arbetets början.

Det finns inte någon uttrycklig reglering av vad en anmälan ska innehålla. Den måste dock innehålla sådana uppgifter som krävs för att SGU ska kunna avgöra om verksamheten verkligen är endast anmälningspliktigt eller om i stället ett tillstånd måste sökas. Exempel på sådana uppgifter är vilket undersökningsområde som ska undersökas och vilka undersökningsmetoder som ska användas.

Vad gäller såväl frågan om anmälnings- eller tillståndsplikt finns det ett stort antal omständigheter som bör beaktas, exempelvis:

• hur länge undersökningen avses pågå (undersökningstiden)
• när undersökningen avses pågå (tid på året)
• hur stort undersökningsområdet är (geografisk utsträckning, koordinatsatt)
• vilken typ av område det är fråga om (till exempel utifrån maringeologiska förhållanden eller utifrån om området är skyddat, till exempel som Natura 2000-område eller motsvarande)
• vilken typ av undersökning eller undersökningsmetod det är fråga om (till exempel penetrerande ekolod, multistråle-ekolod, sidosökande sonar, videoundersökning, etcetera)
• om bottenprov eller sedimentprov ska tas på ett sådant sätt (till exempel med gripskopa, box corer eller motsvarande) och i ett sådant antal eller sådan volym att provtagningen kan påverka bottnen kraftigt
• på vilket vattendjup sediment avses tas upp och till vilket djup (i sedimenten)
• om det kan uppstå så kallade kumulativa effekter, framför allt till följd av att det i det aktuella området redan bedrivs miljöpåverkande verksamheter
• om frågan gäller en så kallad UXO-undersökning (undersökning av havsbotten med avseende på odetonerad ammunition).

SGU har rätt att ta del av geologiska resultat

SGU har normalt rätt att följa tillståndshavarens arbete i geologiskt avseende och ta del av de geologiska resultaten av arbetet (9 § kontinentalsockellagen). I tillstånd enligt kontinentalsockelregleringen brukas därför tas in ett villkor om att kopia av all insamlad geologisk/geoteknisk information från svenskt kontinentalsockelområde, såväl rådata som tolkningar och sammanställningar, ska tillställas SGU i format som SGU godkänner när undersökningarna avslutats. Kontakt ska tas med SGU innan informationen översänds.

Nedan följer en sammanställning av de format som SGU godkänner. SGU godkänner normalt även format som motsvarar de nedan angivna.

All data ska levereras i det fall den samlats in respektive behandlats eller framställts enligt tillstånd (eller anmälan) enligt kontinentalsockelregleringen. All data ska var koordinatsatt.

	Datatyp	Format	Kommentar
Rådata	Profildata	SEG-Y, version 1.X	Sub bottom data.
	Side scan sonar data (HF/LF)	XTF
	Data från Multi beam, Swath sonar, etc.	Instruments standardformat	Djup- och backscatterdata inklusive all relevant sensordata.
	Video	Valfritt standardformat	Inkl. positionsfil om sådan finns.
	Foto	Valfritt standardformat	Inkl. positionsfil om sådan finns.
	Sensordata	Valfritt standardformat	Inkl. positionsfil om sådan finns (t.ex. CTD, SVP, syre och ström).
	Magnetometer /gradiometerdata	Valfritt standardformat
Översiktskartor	Linjekarta/linjekartor	ESRI Shape och pdf	Positionsöversikt (Trackchart) för alla mätinstrument/datatyper.
	Punktkarta/punktkartor	ESRI Shape och pdf	Positionsöversikt (Pointchart) för alla provpunkter/observationspunkter/mätpunkter/ fotopunkter/videopunkter/sensorpunkter etc.
Bearbetad data	Processerad profildata	SEG-Y, version 1.X	Bästa befintliga upplösning och kvalitet
	Side scan sonar data (HF/LF)	Mosaik i Geotiff (floating point)	Bästa befintliga upplösning och kvalitet
	Multibeamdata, swathdata etc.	GSF	Rensad data
	Djupdata (Multi beam, Swath sonar, etc)	GeoTiff (floating point, m) och BAG	Bästa befintliga upplösning och kvalitet
	Backscatterdata (Multi beam, etc)	GeoTiff (floating point, dB)	Bästa befintliga upplösning och kvalitet
	Magnetometerdata (Anomalier)	Geotiff (floating point)	Bästa befintliga upplösning och kvalitet
Tolkad/klassad data	Kartor (geologiska, biologiska etc)	ESRI Shape (inkl lyr-fil) och pdf	Shape i bästa befintliga upplösning och kvalitet. Pdf i skala och format som möjliggör granskning.
	Profiler (geologiska)	pdf	I skala och format som möjliggör  granskning.
Övrig data	Observationsbeskrivningar och loggar	pdf eller valfritt standardformat	T.ex. beskrivningar från kameraobservationer, sedimentprovtagningar och CPT-mätningar.
	Analysresultat	pdf eller valfritt standardformat	T.ex. kornstorleksanalyser och miljökemiska analyser.
	Rapporter	pdf
	Sammanställningar	pdf
	Projektbeskrivning	pdf	Fritext om projekt och data.

SGU och Kustbevakningen utövar tillsyn

SGU utövar tillsyn över efterlevnaden av föreskrifter och villkor för tillstånd enligt kontinentalsockellagen,

Det är dock Kustbevakningen som har tillsyn vad gäller utläggande av undervattenskablar och rörledningar på kontinentalsockeln utanför territorialvattnet.

Det är straffbart att inte följa bestämmelserna i kontinentalsockellagen

Man kan dömas till böter eller fängelse om man till exempel utforskar kontinentalsockeln utan lov eller om man bryter mot ett villkor i ett tillstånd. I vissa fall krävs dock för väckande av åtal särskilt beslut av regeringen.

Här finns reglerna!

Reglerna om tillståndsplikt, med mera, finns i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln och i kontinentalsockelförordningen (1966:315).

Dessutom finns ett stort antal tillämpliga bestämmelser i annan lagstiftning, till exempel:

• Miljöbalken (bland annat allmänna hänsynsregler, hushållningsbestämmelser, miljökvalitetsnormer samt bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivning och om Natura 2000-områden)
• Lagen (2017:1272) om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner
• Lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon
• Lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde
• Lag (2016:319) om skydd för geografisk information (om bland annat sjömätning och spridningstillstånd)
• Lagen (1996:518) om ersättningsskyldighet vid skada på undervattenskablar och rörledningar med mera
• Ellagen (1997:857) (om nätkoncession m.m.)
• Lagen (1978:160) om vissa rörledningar

Särskilt om sjömätning och spridningstillstånd

I lagen (2016:319) om skydd för geografisk information finns bestämmelser till skydd för uppgifter av betydelse för totalförsvaret. Lagen innehåller bestämmelser som begränsar rätten till sjömätning. Med sjömätning avses enligt lagen registrering på ett beständigt sätt av geografisk information i ett visst vattenområde eller en viss sträcka av ett vattenområde. Sjömätning får som huvudregel inte utföras inom Sveriges sjöterritorium, med undantag av insjöar, vattendrag och kanaler. Frågor om tillstånd till sjömätning prövas av Försvarsmakten.

Lagen innehåller också bestämmelser som begränsar rätten till spridning av en sammanställning av geografisk information. Med sammanställning av geografisk information avses enligt lagen geografisk information i form av avbildning, beskrivning eller mätning. Som huvudregel är sådan spridning förbjuden om sammanställningen avser förhållanden i ett visst vattenområde eller en viss sträcka av ett vattenområde som avser Sveriges sjöterritorium, med undantag av insjöar, vattendrag och kanaler. Frågor om tillstånd till spridning av sammanställningar av geografisk information ska prövas av Sjöfartsverket om förhållandena gäller Sveriges sjöterritorium.