För att sgu.se ska fungera på ett bra sätt för dig använder vi kakor (cookies) på webbplatsen.

Läs mer om kakor.
Jag godkänner
På fotot syns en man som sitter på huk på en stenlagd gång.. Med hjälp av en maskin genomför han en geofysisk mätning av berggrunden.

Geofysiska mätningar av berggrunden, som en del i undersökningarna av det område där kemtvätten Färgaren har legat.

Foto: Anna Paulsson, Sweco

F.d. Färgaren kemiska tvätten, Jönköping

Mellan åren 1952 och 1975 låg ett tvätteri med kemtvätt, färgning, pressning och vittvätt i kvarteret Obygden i västra Jönköping. Verksamheten hanterade kemtvättvätska, tetrakloreten (PCE, även kallat perkloretylen) som har runnit ner i marken och orsakat föroreningar i jord och berg.

Sedan föroreningarna blev kända har ett flertal undersökningar gjorts av bland annat mark,  grundvatten i jord och berg, dricksvatten och inomhusluft i bostäder – både i kvarteret Obygden som idag är ett villaområde och i angränsande villakvarter. De föroreningar som har påträffats är klorerade alifater, tetrakloreten (PCE) och dess nedbrytningsprodukter trikloreten (TCE), dikloreten (DCE) och i viss mån vinylklorid (VC). 

SGU är huvudman 

Under 2018 gick SGU in som huvudman för de kompletterande undersökningar som krävdes för att kunna avsluta den så kallade huvudstudiefasen. Syftet med dessa undersökningar var att fördjupa förståelsen kring föroreningssituationen och utreda hur föroreningen skulle kunna åtgärdas. Undersökningarna avslutades under 2020 och resultaten ligger till grund för den ansökan om statligt bidrag för åtgärdsförberedande undersökningar, som färdigställdes i augusti 2020.

Sammanfattningsvis visar undersökningarna att klorerade alifater förekommer i och under flera bostäder inom kvarteret Obygden samt att föroreningarna finns i grundvattnet i området. Det finns därför en risk för ytterligare spridning. Vidare finns tecken på att föroreningar förekommer ytligt i det underliggande berget. Området kännetecknas av komplexa geologiska förhållanden och det är därför svårt att bedöma omfattningen av föroreningarna och också hur de kan spridas vidare i berggrunden.

Åtgärder behövs

Bedömningen är att föroreningen måste åtgärdas. Utredningsarbetet har därför inkluderat hur detta skulle kunna gå till. Flera åtgärdsalternativ, främst med så kallade in situ-tekniker som innebär att åtgärder genomförs direkt i marken, har tagits fram.

De åtgärder som föreslås bygger på förångning av föroreningar med hjälp av värme (termisk behandling) eller kemisk/biologisk nedbrytning, som innebär att ämnen tillsätts i mark och grundvatten för att föroreningen ska brytas ned. Inslag av schaktsanering förekommer också bland åtgärdsalternativen.

Så här ser de olika alternativen ut:

  1. termisk behandling med inlösen och rivning av byggnader
  2. termisk behandling med bibehållna byggnader
  3. en större schaktsanering efter inlösen och rivning av byggnader och en mindre kemisk/biologisk behandling i de djupaste delarna
  4. en mindre schaktsanering intill ett par bostadshus och en större kemisk/biologisk behandling bland annat under husen.

 

Åtgärderna ger olika konsekvenser

För att det ska gå att belysa och förstå vad de olika åtgärdsalternativen innebär, behöver åtgärdsalternativen utvärderas i något som kallas för riskvärderingsprocess.

Riskvärderingsprocessen behöver löpa parallellt med att ny kunskap om området tas fram. Under 2020 har SGU, Länsstyrelsen och Jönköpings kommun gjort en första utvärdering som baseras på den kunskap vi har idag.

För att få fram boendeperspektivet har SGU bland annat intervjuat fastighetsägare inom och utanför källområdet, dvs. det område som är kraftigt förorenat och en källa till spridning.

Det slutliga valet av åtgärdsalternativ bör bygga på en fördjupning av riskvärderingen. Åtgärdsalternativen behöver också förfinas i takt med att mer detaljerad kunskap om föroreningssituationen växer fram i den åtgärdsförberedande fasen. Det slutliga valet är också beroende av hur sanering kan genomföras på privatägda fastigheter med hänsyn till juridiska, ekonomiska och ansvarsmässiga begränsningar i till exempel bidragsförordningen.

Samtliga åtgärdsalternativ bedöms kunna bidra till att det övergripande åtgärdsmålet nås, dvs. att säkerställa att området kan användas för bostadsändamål. De olika alternativen ger dock olika konsekvenser vad gäller hur lång tid åtgärden tar, vilka risker som kan uppstå och hur de boende i området påverkas.

Oavsett vilken åtgärd som väljs, kommer kostnaderna för saneringen att bli höga.

Vad händer nu?

Den bidragsansökan som nu har lämnats in till Naturvårdsverket innehåller ett förslag på hur åtgärdsförberedande undersökningar bör göras för att man slutligen ska kunna välja åtgärdsalternativ. Det är bland annat viktigt att förstå om den största mängden förorening förekommer i jorden eller i det ytliga berget, och också var så kallad fri fas* av föroreningen finns. Med den kunskapen kan exakt rätt volymer jord, berg och grundvatten åtgärdas.

Om bidragsansökan beviljas kommer inledande seismiska undersökningar och resistivitetsmätningar att göras. Resultaten kommer att användas för att uppdatera den modell som finns framtagen för området sedan tidigare. Arbetet ska leda fram till placering av nya undersökningspunkter för att besvara frågan om förekomst av fri fas och avgränsning i djupled av föroreningar med djupet i jord och berg.

Ytterligare undersökningar som planeras att göras är kärnborrning* i jord och berg, geofysiska mätningar och detaljerade undersökningar av grundvattnet, det senare för att bättre kunna bedöma de långsiktiga spridningsriskerna. I ansökan föreslås också att undersöka om föroreningen finns djupare ned i berget, dvs. djupare än 30 meter, samt att bergets spricksystem och krosszoner kartläggs i syfte att kunna bedöma spridningsmönstret i berggrunden. De föreslagna åtgärderna behöver testas för att man ska kunna avgöra om de är effektiva i de geologiska förhållandena som råder på den aktuella platsen.

Fri fas innebär att en förorening förekommer rent i sin ursprungsform, till skillnad från då föroreningen är bunden till partiklar eller löst i vatten.

 

Kärnborrning bygger på att en roterande, cirkelformad borrkrona besatt med diamanter används (metoden kallas även ibland för ”diamantborrning”). Resultatet av kärnborrningen är borrkärnor - runda stavar som analyseras av geologer för att få en uppfattning om berggrundens eller markens egenskaper.

 

 

Senast granskad: 2020-09-22

Skriv ut Dela med andra: Facebook LinkedIn

Kontaktpersoner

  • Karin Eliaeson

    Telefon: 08-5452150808-54521508
    Ort: Uppsala
    Avdelning: Mark och grundvatten - Renare mark och vatten
    Skicka e-post

  • Ulf Winnberg

    Telefon: 08-5452150508-54521505
    Ort: Uppsala
    Avdelning: Mark och grundvatten - Renare mark och vatten
    Skicka e-post