Tillsynsmyndighet för geologisk lagring av koldioxid

Sedan den 1 mars 2014 är det tillåtet med geologisk lagring av koldioxid i Sverige. Lagring får som huvudregel endast ske under havsbotten i Sveriges s.k. ekonomiska zon. SGU är den myndighet som kommer att utöva tillsyn över verksamhet knuten till denna typ av lagring.

För att få tillstånd att lagra koldioxid krävs en prövning av mark- och miljödomstolen enligt miljöbalken och även regeringens godkännande krävs. Sannolikt kommer endast ett fåtal platser på svenskt territorium bli aktuella som lagringsplatser, samtliga under havsbotten. Den verksamhetsutövare som får tillstånd att lagra koldioxid ska bedöma platsens lämplighet. Denna lämplighetsbedömning ska bland annat innehålla en modell av den geologiska platsen samt en bedömning och beskrivning av risker, exponering och effekter av eventuellt läckage från lagringen. Det krävs även att det finns en övervakningsplan och ekonomisk säkerhet. I förordning (2014:21) om geologisk lagring av koldioxid kan du läsa om vad lämplighetsbedömningen måste innehålla.

Sedan den 15 juli 2014 är SGU tillsynsmyndighet över all geologisk lagring av koldioxid. Det fastslås i miljötillsynsförordningen (2011:13) 2 kapitlet. SGU är sedan tidigare tillsynsmyndighet över lagen (1966:314) om kontinentalsockeln. Eftersom lagring som huvudregel endast får ske under havsbotten, kommer det även krävas en tillståndsprövning enligt lagen om kontinentalsockeln. Det finns fördelar med att det är samma myndighet som utövar tillsyn enligt både miljöbalken och lagen om kontinentalsockeln för geologisk lagring av koldioxid.

Senast granskad 2023-06-26

Fakta

Storskalig geologisk lagring av koldioxid, det vill säga lagring av mer än 100 000 ton koldioxid, får enbart ske till havs.

Geologisk lagring av koldioxid i mindre forskningsanläggningar, det vill säga lagring av mindre än 100 000 ton koldioxid, får ske på land.