Inom SGU används tyngdkraftsinformation främst vid berggrundskartläggning för att avgränsa utbredningen av olika bergartsled. SGU har bedrivit tyngdkraftsmätningar sedan slutet av 1950-talet.

Tyngdkraften mäts med hjälp av en så kallad gravimeter. Gravimetern består i princip av en massa som är upphängd i en mycket känslig fjäder, förbunden med en registreringsanordning. Med en gravimeter kan man uppmäta skillnader på miljondelar av tyngdkraften.

Mätningarna utförs på markytan och i huvudsak längs vägar, då sker förflyttning mellan mätpunkterna med bil. Inom områden med glest vägnät används snöskoter eller helikopter och under vinterhalvåret kan tyngdkraftsmätningar också utföras på sjö- och havsisar. Vid SGUs regionala tyngdkraftsmätningar eftersträvas ett mätpunktsavstånd på ca 1-1,5 km. Vid mer objektorienterade mätningar görs betydligt tätare mätningar med ca 100 m mätpunktsavstånd.

Storleken på tyngdkraften är beroende av latituden, höjden över havet (geoiden), geologin, landhöjningen, månens och solens gravitation och den tidjord de förorsakar, samt av topografin. Geofysiker och geologer är intresserade av den delen av tyngdkraften som påverkas av massfördelningen i jordskorpan, dvs. av geologin. Därför reduceras tyngdkraftsvärdet med hänsyn till de övriga faktorer som påverkar värdet. På detta sätt erhålls tyngdkraftsavvikelser som endast är relaterade till geologin, så kallade terrängkorrigerade Bougueranomalier, vilka åskådliggör markens massfördelning (densitetsvariation) ner till stora djup i jordskorpan.

Läs mer om tyngdkraft och olika tillämpningar:

Informationsblad om mätning av tyngdkraft (nytt fönster)

Informationsblad om tyngdkraftskarta (nytt fönster)