Ett av landets största isranddelta har bildats där Österdalälven idag mynnar ut i Siljansringen, väster om Mora. Vind och vatten har skapat och omformat det som idag är känt som Morafältet. I området finns en mängd former som visar landskapets utveckling från istiden och fram till våra dagar.

Isälven

När inlandsisen smälte för 10 000 år sedan mynnade isälvar ut i norra delen av Siljansområdet, som då var en havsvik. Enorma mängder sten, grus och sand forslades med smältvattnet och avsattes som stora deltan. Dessa deltan följde Siljansområdets ringformade krater som bildats för nästan 400 miljoner år sedan av ett stort meteoritnedslag.

Det största deltat bildades strax väster om Mora, av den isälv som rann i Österdalälvens dalgång. Strax utanför älvdalens trånga fåra avsattes det grövre materialet, och här finns idag dödisgropar som spår efter numera bortsmälta isberg som följde med smältvattenflödet, strandade och begravdes i isälvens sediment. Längre ut sedimenterade enorma mängder sand som till slut nådde vattenytan i form av ett solfjäderformat delta.

De väldiga mängderna smältvatten från inlandsisen avtog och isälvens flöde minskade. Idag rinner Österdalälven genom området.

Vindar formar landskapet

När deltat torrlagts kom sandytan att omformas när den utsattes för kraftiga vindar. Under en period av torrt och kallt klimat drevs sanden ihop av vindarna till ett böljande landskap av långsträckta dyner, på sina ställen tjugofem meter höga. Detta är Skandinaviens största sammanhängande dynfält. I den karga och magra naturmiljön växer en gles och lavrik hedtallskog som bundit sanden så vinden inte längre flyttar den.

Österdalälven

En andra omformningsfas är den som ännu pågår. Genom landhöjningen har Österdalälven eroderat och successivt skurit sig ned genom de sandmassor som isälven avsatt, och på så sätt delat isälvsdeltat och dynfältet i två delar. Ett älvplan av sand har bildats med terrasser och torrlagda älvfåror, avgränsat med mjukt bågformade erosionsbranter mot det högre isälvsdeltat. Älven är numera reglerad och processerna har minskat i betydelse.

Det finns även ett mindre nutida delta vid Alderängarna och Åmänget, som till skillnad från isälvens sanddelta utgörs av sten och grus. Ett nätverk av vattenfåror och våtmarker präglar området och har skapat förutsättningar för den värdefulla floran och faunan här. Inte långt ifrån deltat vid Alderängarna reser sig ett par markanta, höga och smala erosionsrester av isälvsdeltat. Från dessa kan man se ut över Österdalälvens storslagna fåra.