För att sgu.se ska fungera på ett bra sätt för dig använder vi kakor (cookies) på webbplatsen.

Läs mer om kakor.
Jag godkänner

Mineralriket och dess klassificering

Vi lever, bokstavligen talat, i en värld av mineral. De bygger upp vår planet och finns i naturen runt oss, och utgör råvaror för de flesta av de saker vi använder som glas, metall, elektronik med mera.

Vi känner idag till fler än 4 000 olika mineral och varje år upptäcks ytterligare nya mineral. Detta trots att människan har samlat in och studerat bergarter, malmer och mineral under mycket lång tid och med allt mer sofistikerade metoder. Enstaka nya mineral upptäcks också i prov från månen och i meteoriter.

I Sverige har man fram till idag hittat och identifierat åtminstone 800 olika mineral, men säkerligen finns mycket kvar att upptäcka.

Hur bestäms vad som är ett nytt mineral?

En internationell vetenskaplig organisation, International Mineralogical Association (IMA), ansvarar för att granska och godkänna förslag om nya mineral, liksom förändringar i deras klassifikation med mera. Svenska Mineralogiska Sällskapet (SMS) representerar Sverige i IMA.

För att ett eventuellt nytt mineral ska kunna registreras och godkännas krävs omfattande undersökningar och analyser som ska visa att det rör sig om en unik, ej tidigare beskriven kemisk förening (eller element), med en specifik kristallstruktur.

Förutom kemiska analyser och bestämningar av symmetri och kristallstruktur krävs bland annat att det presumtiva nya mineralets optiska och fysiska egenskaper är välbestämda och överensstämmer med övriga data.

International Mineralogical Association (IMA), öppnas i nytt fönster

Kemisk klassifikation

För att få ordning i den rikliga floran av kända mineral använder man idag en kemisk, och i vissa fall också strukturell, klassifikation. 

I huvudsak bygger den kemiska klassifikationen på vilken anjongrupp eller anjon som dominerar i mineralet. På så vis delar man in mineralen i tolv övergripande klasser, se gärna faktaruta "Mineralens klassifikation".

Av de tolv klasserna är silikaterna den ojämförligt största – de motsvarar upp emot en tredjedel av alla kända mineral. Silikaterna representerar också den absoluta merparten av de bergartsbildande mineralen i jordskorpan. Den centrala anjonen i silikaterna är SiO4-gruppen, vilken kan kombineras med en eller flera katjoner och andra anjoner i form av olika kemiska föreningar, alltså olika mineral.

Beroende på hur SiO4-grupperna är arrangerade delas silikaterna i sin tur in i sju olika (strukturella) klasser.

Skriv ut Dela med andra: Facebook LinkedIn

Mineralens klassifikation

  1. Element (rena grundämnen, till exempel guld, koppar, silver)
  2. Sulfider (svavelföreningar, till exempel blyglans, PbS)
  3. Sulfosalter (svavel-metall-metall/halvmetallföreningar)
  4. Oxider och hydroxider (föreningar med syre eller syre + väte)
  5. Halider (föreningar med halogener, till exempel stensalt (halit), NaCl)
  6. Karbonater (föreningar med karbonat, CO3, till exempel kalcit)
  7. Nitrater (föreningar med nitrat, NO3, till exempel salpeter, nitronatrit)
  8. Borater (föreningar med borat, BO3, till exempel borax)
  9. Fosfater (föreningar med fosfat, PO4, till exempel apatit)
  10. Sulfater (föreningar med sulfat, SO4, till exempel kalkantit)
  11. Wolframater (föreningar med wolframat, WO4, till exempel scheelit)
  12. Silikater (byggs upp av SiO4-grupper. Silikater indelas strukturellt i ösilikater, gruppsilikater, ringsilikater, enkel- och dubbelkedje-silikater, skiktsilikater samt fackverkssilikater)