Mineralrika miljöer och mineraldiversitet
Även om de flesta normala bergarter är uppbyggda av ett fåtal så kallade bergartsbildande mineral finns det geologiska miljöer med en mera diversifierad mineralogi.
Baddeleyit är ett sällsynt zirkoniummineral som ibland används för datering av bergarter, i synnerhet sådana som inte innehåller mineralet zirkon. På bilden syns en omkring 3 mm lång kristall tillsammans med titanhaltig, grå magnetit och vit kalcit. Alnön, Västernorrland.
Foto: Erik Jonsson, SGU
Geologiska miljöer med en mer diversifierad geologi kan man bland annat hitta i anslutning till malmförekomster. Detta beror på att de många gånger ovanligt höga halterna, men också udda kombinationerna, av annars sparsamt förekommande metaller har lett till att fler olika mineral än normalt har bildats.
Även vissa magmatiska bergarter, till exempel pegmatiter, kan vara anrikade på ovanliga element och därför uppvisa en speciell mineralogi.
Granitpegmatiter
Bland de bergarter som förhållandevis ofta uppvisar en stor mångfald av mineral står granitpegmatiterna i en klass för sig. Dessa bildas vanligen när vattenrika bergartssmältor, magmor, tar sig ut i sprickor där de stelnar och bildar gångar i samband med att en större granitintrusion stelnar. Pegmatit är en gångbergart och just dessa pegmatiter har en granitisk sammansättning, därav namnet.
Den speciella sammansättningen beror på att den vattenrika magman ofta innehåller en hel del lösta komponenter som normalt sett inte ingår i de vanliga, bergartsbildande mineralen. Det kan till exempel vara grundämnen som litium, beryllium, bor, tenn, mangan, uran, torium, niob och tantal.
Dessa ämnen anrikas i den vattenrika pegmatitiska magman, i många fall i så hög koncentration att de när magman slutligen kristalliserar kan bilda egna mineral. Några typiska exempel på sådana mineral är beryll, turmalin, topas, kassiterit och kolumbit-tantalit. En del av dessa kan vara intressanta som malmer eller ädelstenar.
Ett exempel på ett exotiskt mineral från Långbangruvan: nadorit, en bly-antimon-syre-klorförening som endast påträffats på ett relativt fåtal platser på jorden och sällan eller aldrig i så vackra kristaller som i Långban. Ur Naturhistoriska riksmuseets samlingar.
Foto: Erik Jonsson, SGU
Beroende på vilken typ av pegmatit det handlar om kan den bli mer eller mindre mineralrik. Många förekomster innehåller flera dussin olika mineral. Två kända svenska granitpegmatitlokaler med stor mineraldiversitet är Utö i Stockholms skärgård och Varuträsk i Västerbotten.
Långban – en svensk minerallokal med världsrykte
En svensk lokal med världsrykte för sin extraordinärt rikliga och exotiska mineralogi är Långbangruvan i Värmland. (Gruvan är nedlagd sedan början av 1970-talet.)
I Långban har genom århundradena järn, mangan och bergarten dolomit brutits. I dessa malmer och bergarter förekommer över 270 olika mineral. Av dessa har fler än 60 ursprungligen upptäckts här, det vill säga de har Långban som sin typlokal.
Här kan man än idag finna okända mineral i de omfattande varphögarna som lämnats kvar efter gruvbrytningen. Endast ett fåtal lokaler världen över kommer upp i sådana siffror. Det är en sällsynt kombination av olika geologiska omständigheter som lett fram till denna extrema mångfald av mineral.