Indium är en silvrig metall som är mycket mjuk och formbar. Det har en låg smältpunkt och är lätt att legera med andra metaller. Den största användningen för indium är tillsammans med tenn i indium-tenn-oxid (ITO). Mer än hälften av allt indium används som ITO till plattskärmar i datorskärmar, mobiltelefoner och tv-apparater. ITO är både genomskinligt och elektriskt ledande och kan därför användas för pekskärmar. När ett finger kommer i kontakt med ytan så ändras de elektriska egenskaperna vid den punkten och kan göras till ett kommando. För detta användningsområde finns idag inga alternativa material. Andra användningsområden är i legeringar, lödmetaller, solpaneler, LEDs, laserdioder och batterier.

Fyndigheter och produktion

Indium är ett relativt vanligt ämne i jordskorpan, men inga större mineraliseringar har hittats i världen. Många mineral kan innehålla mindre mängder indium, bland annat malmmineralet zinkblände. Indium utvinns idag endast som en biprodukt vid annan brytning, bland annat av zink. Indium kan även återanvändas effektivt genom återvinning. Återvinning stod år 2010 för omkring 63 procent av den totala produktionen av indium.

Raffinering av indium sker främst i Kina med 53 procent av totalproduktionen (2012) med Korea (sexton procent) och Japan (elva procent) efter. Även om en viss produktion sker inom EU, bland annat i Belgien, så kan EU primärt ses som en importör av indium.

I Sverige har vissa fyndigheter av indium hittats, bland annat i Bergslagen kring Långbanområdet. En annan potentiell fyndighet är bland elektronikskrot, framförallt plattskärmar. Detta avfall förväntas öka i storlek de närmaste åren.