Kritiska och strategiska råvaror

EU har listat 34 mineral och metaller som bedöms som kritiska och/eller strategiska för vårt samhälle och för välfärden. Dessa råvaror (CRM/SRM) ingår i nyckelteknologier för att säkra grön omställning, digitalisering samt för rymdindustri och försvar. Vad som gör dem kritiska är deras ekonomiska betydelse i relation till risken för störningar i tillgången (tillgångsrisken). Den senaste listan, som fastställdes 2023, inkluderar dessutom en grupp om 16 så kallade strategiska råvaror vars prioritet är ännu högre. Av dem är två metaller inte klassade som kritiska utan endast som strategiska: koppar och nickel. Deras globala produktion är tillräckligt diversifierad för att de inte skall ha tillräckligt hög tillgångsrisk, men de betraktas ändå som så fundamentala för framför allt elektrifiering att de lyfts till den strategiska klassifikationen. 

EU pekar på fyra områden som har avgörande betydelse:

• robusta värdekedjor för EU:s industri
• minskat beroende av primära råvaror genom stärkt cirkulär ekonomi
• ökad produktion och bearbetning av råvaror inom EU
• diversifierad försörjning genom hållbar internationell handel

De råvaror som EU klassificerar som kritiska visas i tabellen nedan. Nya kritiska råvaror för 2023 markeras med fetstil. De strategiska markeras med gult. 

aluminium/bauxit	antimon	arsenik
baryt	beryllium	bor/borater
flusspat	fosfatmineral	fosfor
fältspat	gallium	germanium
grafit	hafnium	helium
sällsynta jordartsmetaller: HREE och LREE	kisel	kobolt
koks	koppar*	litium
magnesium	mangan	nickel*
niob	platinagruppens metaller: PGM	skandium
strontium	tantal	titan
vanadin	vismut	volfram

*=Strategiska men ej kritiska råvaror.

En stor del av produktionen av de kritiska råvarorna sker utanför EU. Det finns däremot en betydande mängd fyndigheter av kritiska metaller och mineral inom EU, bland annat i Sverige. I Sverige har vi kända förekomster av bland annat antimon, flusspat (fluorit), fosfatmineral, grafit, kobolt, platinagruppens metaller (PGM), sällsynta jordartsmetaller (REE), vismut och volfram. Av dessa finns välkarakteriserade och signifikanta mineraliseringar inte minst av fosfatmineral, flusspat, grafit och REE.

Läs mer om de olika råvarorna på undersidorna. Tänk dock på att produktionsuppgifter och -statistik kan ändras från ett år till ett annat. SGU försöker hålla uppgifterna så uppdaterade som möjligt.

Världsproduktionen av kritiska och strategiska råvaror

På kartan nedan ser du den globala produktionen av olika kritiska råvaror. Klicka på kartan för att öppna den i ett större fönster. Den går också att ladda ner i pdf-format.

Ladda ned kartan i pdf-format

Ladda ner kartan som högupplöst TIF-bild

 

EU-27:s försörjning av kritiska och strategiska råvaror

På kartan nedan redovisas EU:s försörjning av olika kritiska råvaror. Kartan baseras på de vanligaste varukoderna för respektive kritiska eller strategiska råvara mellan år 2016 och 2020. Varukoderna motsvaras i de flesta fall av primär produktion, det vill säga malm eller koncentrat. I vissa fall baseras redovisningen istället metallinnehåll i någon form av förädlad produkt på grund av avsaknad av tillförlitlig statistik. Försörjningen består av både handel med andra medlemsländer och import från internationella avsändare.

Försörjningskedjor för metall och mineralråvaror kan vara mycket komplexa. Råvaror kan importeras och återexporteras flera gånger innan den når sin slutliga destination för att gå in i en förädlings- och produktionsprocess. Detta gör att kartläggning av råvaruförsörjning, som nedanstående karta, ger en förenklad bild och bör tolkas indikativt. För flera råvaror måste bilden kompletteras med faktaunderlag för att ge en komplett bild av handelsvägar och ursprungsland. 

Klicka på kartan för att öppna den i ett större fönster.

 

EU-förordning om kritiska råmaterial

EU-förordningen om kritiska råmaterial är svensk lag sedan den 23 maj 2024. Det innebär att Sverige, liksom andra länder, ska arbeta för att stärka EU:s egen kapacitet inom gruvdrift, raffinering, bearbetning och återvinning av råvaror. För att göra det krävs effektivare processer för tillstånd inom gruvnäringen och ett bra underlag av geologisk information, tillsammans med exempelvis bättre motståndskraft mot störningar, innovationer och ökad återvinning.

Läs mer om förordningen här

Kina största producenten

Kina är den största producenten för flertalet av de utpekade råvarorna, bland annat sällsynta jordartsmetaller, magnesium, volfram, antimon, gallium och germanium.

Flera andra länder har en ledande ställning när det gäller produktionen av specifika råvaror, till exempel Brasilien (niob) och USA (beryllium och helium). Produktionen av platinagruppens metaller (PGM) är koncentrerad till Ryssland (palladium) och Sydafrika (iridium, platina, rodium och rutenium).

En anledning till att tillgången till flera metaller och mineral bedöms som kritisk, är att produktionen av det aktuella materialet är geografiskt koncentrerad till ett eller ett fåtal länder med bedömd riskklassning samtidigt som potentialen för återvinning och/eller ersättning (substitution) för samma material är låg till icke-existerande.

Behovet ökar snabbt

Det finns tydliga globala trender och tendenser som visar att behoven och efterfrågan på många av de kritiska råvarorna kommer att öka drastiskt framöver. Mycket pekar på att de nya energiteknikerna inom solceller, elnät och biobränsle kommer att kräva stora mängder av till exempel sällsynta jordartsmetaller, kobolt och rutenium.

För att kunna tillverka så kallade permanenta magneter, som används framför allt till vindkraftverk och elektriska fordon, behövs neodym (Nd), dysprosium (Dy) och praseodym (Pr) – alla tre är exempel på sällsynta jordartsmetaller. Behovet av dessa beräknas öka med ungefär 250 procent under perioden 2020–2030. Bara i fallet med produktion av elfordon är dessa magnetmaterial kritiska för tillverkning av drivmotorerna; det går åt 1–2 kg mer än vid produktion av konventionella bilar. Att efterfrågan ökar syns också på prisutvecklingen; till exempel så ökade priset på neodym och praseodym med cirka 60 procent under perioden juli till och med september 2017.

2017 såldes det cirka 4 miljoner elfordon. År 2030 kommer försäljningen att, enligt prognoserna, vara uppe 50 miljoner per år. Det betyder att för att kunna få fram tillräckligt med bland annat neodym och praseodym, behöver betydligt större mängder av sällsynta jordartsmetaller utvinnas genom primär gruvbrytning, inte minst som återvinningen av dem fortfarande är i sin linda. Samma trend gäller även för litium och kobolt.

Ökad brytning i Europa är nödvändigt

Det kommer sannolikt att dröja till 2100 innan återvinningen kan stå för åtminstone hälften av den mängd av sällsynta jordartsmetaller som vi räknar med att Europa och världen behöver då. Det behövs alternativ. Det alternativ som kommissionen bedömer som mest säkert och mest realistiskt, ur försörjningssynpunkt, är en ökad gruvdrift i Europa av ett flertal av de kritiska och strategiska metallerna. En europeisk gruvbrytning kan successivt säkerställa tillgångarna av vissa kritiska mineral och metaller och samtidigt begränsa det riskabla beroendet av import från icke-demokratiska stater liksom den i flera fall oetiska och olagliga utvinningen i framför allt Afrika.