Brottvägg med alunskiffer i det nedlagda alunskifferbrottet i Andrarum, Skåne.

Mikael Erlström/SGU

Alunskiffer

Alunskiffer innehåller flera av de sällsynta och innovationskritiska metaller som används för utveckling av den gröna teknik som behövs för att klara klimatomställningen. Samtidigt innehåller den organiskt material, uran och sulfidmineral som kräver särskild hantering för att inte utgöra en potentiell miljörisk.

Alunskiffern är en bergart där merparten av de ingående mineralen härrör från de sediment som en gång avsattes i det hav som täckte stora delar av Sverige för cirka 500 miljoner år sedan. Dessa mineral består huvudsakligen av lermineral, finkornig kvarts och fältspat samt en liten mängd tungmineral. Dessa mineral blandades med organiskt material, karbonat och fosfat från döda alger och organismer. Den långsamma sedimentationen och den stora mängden organiskt material på de syrefria havsbottnarna har också medfört adsorption av flera innovationskritiska metaller.

Alunskiffer påträffas idag under yngre berggrund eller bildar berggrundsytan inom delar av Skåne, Västergötland, Östergötland och Närke. Formationen påträffas även på Öland och som spridda förekomster under tjocka kalkstenslager på Gotland. Dessutom finns formationen som ytberggrund längs fjällranden, från Idre i Dalarna via Storsjö-området i Jämtland, Tåsjöområdet i Ångermanland–Västerbotten till Torneträsk och Treriksröset. Alunskifferformationen förekommer även som överskjutna och deformerade lager inom Kaledonidernas skollberggrund i Jämtland, Ångermanland och Västerbotten.

Alunskifferns innehåll av metaller

Alunskiffern innehåller i varierande halter ett stort antal av de metaller och mineral som för närvarande är upptagna i EU:s lista över kritiska material. Flertalet av de sällsynta jordartsmetallerna påträffas i alunskiffern. Halterna för dessa metaller varierar från några få gram per ton till strax under hundra gram per ton. I alunskiffern påträffas även kobolt (Co), gallium (Ga), hafnium (Hf), niob (Nb), vismut (Bi), indium (In), antimon (Sb), litium (Li) och volfram (W) i halter från några tiotals gram per ton ner till under ett gram per ton. Fosfater/fosformineral, vanadin (V), barium (Ba), titan (Ti), strontium (Sr) och magnesium (Mg) påträffas i halter från några hundra till några tusen gram per ton.  För övriga listade material i EU:s lista saknas uppgifter, bland annat om alunskifferns innehåll av platinagruppens metaller.

Brytvärda halter för respektive metall eller mineral i alunskiffern är beroende av hur de förekommer, tillgänglig teknik för utvinning, efterfrågan och världsmarknadsläget. Det kan också med tiden tillkomma ytterligare metaller och mineral på EU:s lista vilka idag inte anses kritiska men där innovationer och tillgänglighet kan förändra läget för deras betydelse. Detta kan i framtiden förändra relevansen för alunskiffern som naturresurs.

Klicka på kartan för att förstora bilden

Senast granskad 2020-12-01