För att sgu.se ska fungera på ett bra sätt för dig använder vi kakor (cookies) på webbplatsen.

Läs mer
Jag godkänner

Vägledning Vattenförvaltning av grundvatten

Alla vägledningar

Beskrivning av grundvattenförekomster

Kartläggningen av en grundvattenförekomst ska leda till förståelse för förekomsten som ett system. I 6 § anges de attribut som behövs för att i en inledande kartläggning beskriva en grundvattenförekomst.

6 §

Grundvattenförekomsten ska redovisas med följande attribut

  1. unik identitet,
  2. lokalisering och gräns,
  3. geografisk region,
  4. grundvattenmagasinstyp,
  5. grundvattenmagasinets geologiska bildningssätt,
  6. tillrinningsområde,
  7. grundvattenmagasinets sårbarhet,
  8. anslutna akvatiska ekosystem,
  9. grundvattenberoende terrestra ekosystem,
  10. gruppering, om grundvattenförekomsten ingår i sådan.

 

De attribut som behövs inom den inledande kartläggningn beskrivs mer utförligt i texten nedan. Uppgifterna som behöver samlas in finns i många fall vid SGU, tillgängliga i vattenmyndigheternas databas (Vatteninformationssystem Sverige, VISS), eller i Länsstyrelsernas gemensamma GIS-miljö.

  • Unik identitet. För att praktiskt kunna administrera det stora antalet grundvattenförekomster som avgränsats krävs en unik identitet. SGU tar fram förekomsternas unika identiteter och uppgifterna lagras i VISS.
  • Grundvattenförekomstens lokalisering och gräns. SGU tar fram förslag till grundvattenförekomster samt deras lokalisering och gränser. Geometrierna grundar sig främst på uppgifter från lokala jordartskartor och hydrogeologiska kartor med efterföljande tolkning av grundvattenförekomsternas utbredning. Uppgifter om grundvattenförekomsternas lokalisering och gränser finns i VISS.
  • Geografisk region. Genom att dela in Sverige i olika geografiska regioner med sinsemellan olika naturliga förutsättningar, skapas möjligheten att ta fram regionvisa, naturliga kemiska och fysikaliska bakgrundsvärden för att kunna avgöra vad som kan vara mänsklig påverkan. Sverige har delats in i tio olika geografiska regioner med avseende på likartade storskaliga naturförutsättningar. Hänsyn har tagits till berggrund, jordartsförhållanden, klimat och hydrologi. SGUs bedömningsgrunder för grundvatten ger information om naturliga bakgrundsvärden i dessa regioner. Uppgift om grundvattenförekomstens geografiska region finns i VISS.
  • Grundvattenmagasinstyp. Med hjälp av information om grundvattenmagasinets typ kan grundvattnets flödesvägar och möjliga transportvägar för föroreningar beskrivas grovt. Hålrummen där grundvattnet flödar inom magasinet utgörs av porer eller sprickor. De utgörs av porer i grundvattenmagasin i jord, av sprickor i kristallint berg och av kombinationer av porer och sprickor i sedimentärt berg. I vissa typer av sedimentär berggrund kan även rena por- eller sprickakviferer förekomma ( se bild nedan). Uppgifterna om grundvattenmagasinstyp finns i VISS.
  • Grundvattenmagasinets geologiska bildningssätt. Ett grundvattenmagasins geologiska bildningssätt (genes) säger mycket om uppbyggnaden av den geologiska formation i vilken magasinet återfinns. Bildningssättet ger därmed översiktlig information om grundvattenmagasinets hydrauliska egenskaper, dvs. storleken på grundvattnets flöde och hur flödesvägarna kan se ut. Inom vattenförvaltningsarbetet delas grundvattenmagasin in i bergmagasin och jordmagasin. Magasinen i berg utgörs av kristallint urberg eller sedimentär berggrund. De sedimentära magasinen kan i sin tur delas in i olika typer: sandstensmagasin, kalkstensmagasin och magasin i lerskiffer. Grundvattenmagasin i jord utgörs av sand- och grusavlagringar såsom isälvssediment (grusåsar och deltan), älvsediment, svallbildningar eller av glaciala avsättningar, som morän (se bild nedan). Uppgifterna om grundvattenmagasinets geologiska bildningssätt finns i VISS.
  • Tillrinningsområde. Tillrinningsområdet för ett grundvattenmagasin är det område eller de områden varifrån nederbörd eller annat vatten kan strömma mot och tillföras magasinet. Detta är en grundläggande uppgift i beskrivningen av en grundvattenförekomst. SGU har inom sin reguljära grundvattenkartering gjort en bedömning av avgränsningen av tillrinningsområden för ungefär 10 % av alla avgränsade grundvattenförekomster. Tillrinningsområden finns beskrivna i de moderna lokalkarterade grundvattenkartor som SGU tillhandahåller. Dessa finns tillgängliga i länsstyrelsernas gemensamma GIS-miljö samt via SGUs webbplats. För de grundvattenförekomster i sand och grus som inte har tillrinningsområden vars avgränsning har bedömts inom SGUs grundvattenkartering kan modellerade tillrinningsområden användas. SGU har utvecklat en metod för att i GIS-miljö generera bedömningar av tillrinningsområden till grundvattenförekomster. Detta sker genom s.k. flödesackumulation med hjälp av den nya nationella höjdmodellen, NNH. SGU har genom modellen identifierat tillrinningsrområden för grundvattenförekomster i jordmagasin bestående av sand och grus. Dessa finns tillgängliga i länsstyrelsernas gemensamma GIS-miljö. Ett annat alternativ är att själv ta fram tillrinningsområde genom att göra en grov avgränsning utifrån uppgifter om topografi och SMHIs delavrinningsområden för ytvatten.
  • Grundvattenförekomstens sårbarhet. Grundvattenförekomstens sårbarhet är en viktig aspekt i beskrivningen av en grundvattenförekomst. De uppgifter som behövs för att genomföra en sårbarhetsbedömning kan hämtas från SGUs jordartskartor eller från den information som samlas in i samband med jordartskarteringen. De viktigaste uppgifterna att ta hänsyn till är dels egenskaper hos den jord som överlagrar grundvattenzonen (grundvattenmagasinets mättade zon), dels grundvattenflödets riktning, men även djupet ner till grundvattenytan.
  • Egenskaperna hos överlagrande jord. Inom grundvattenförekomstens tillrinningsområde är egenskaperna hos överlagrande jord viktiga att ta hänsyn till vid bedömning av grundvattnets sårbarhet. Om jorden består av t.ex. grus eller sand, som har stora och många porer (håligheter), transporteras vattnet snabbt ner genom jordlagren och bildar grundvatten. Eventuella föroreningar följer med, och dessa når då snabbt grundvattnet. Jordarter med hög genomsläpplighet ger därför hög sårbarhet. De ytliga jordarterna inom grundvattenförekomstens tillrinningsområde kan identifieras genom att studera aktuella jordartskartor från SGU. De finns tillgängliga i länsstyrelsernas gemensamma GIS-miljö samt via SGUs webbplats. Jordarterna kan grovt delas in i tre sårbarhetsklasser (se tabellen och bilderna nedan).
Tabell med jordarters indelning i sårbarhetsklasser.
SårbarhetJordartKommentar
Hög sårbarhet och hög genomsläpplighet Flygsand, grus, isälvssand, isälvssediment, klapper, sand, talus* och sandiga älvsediment  
Medelhög sårbarhet eller variernade sårbarhet Berg i dagen**, morän och finsandiga älvsediment Sårbarheten i dessa områden varierar mycket beroende på moränens sammansättning och frekvensen av sprickor i bergmassan
Låg sårbarhet och låg genomsläpplighet Ler, silt och torv Områden med torrskorpeleror kan vara mycket genomsläppliga i de ytligare lagren

*Talus består av grova kantiga bergfragment som ansamlats vid basen av en brant bergvägg. 
**Berghällar som inte är täckta med jord.

 

  • Grundvattnets flödesriktning. För att ta reda på vart föroreningar i grundvattnet tar vägen, dvs. hur spridningsbilden ser ut, är det viktigt att känna till grundvattnets flödesriktning. I regel rör sig det ytliga grundvattnet i samma riktning som lutningen av områdets topografi. Här är det också viktigt att veta hur tillrinningsområdet ser ut och var vattendelarna finns. Det är emellertid inte alltid så lätt att veta flödesriktningen i stora isälvsavlagringar. För vissa grundvattenförekomster redovisas grundvattenflödets riktning i de kartor som SGU tillhandahåller och som finns tillgängliga i länsstyrelsernas gemensamma GIS-miljö samt via SGUs webbplats.
  • Djupet från markytan ner till grundvattenytan. För att kunna bedöma transporttiden från markytan till grundvattnet är det viktigt att känna till djupet från markytan ner till grundvattenytan. Om jordarter med hög genomsläpplighet överlagrar grundvattnet samtidigt som avståndet ner till grundvattenytan är kort, blir grundvattnet mycket sårbart. 

    En grov uppskattning av djupet ner till grundvattnet kan fås genom uppgifter om magasinets mäktighet och hur mycket det höjer sig ovan omgivande geologiska formationer, i de fall de gör det. Uppgifter om jorddjup kan finnas i SGUs databas Brunnar (även kallad brunnsarkivet) eller avläsas ur SGUs jorddjupskarta. Dessa, tillsammans med beskrivningar av data, finns tillgängliga i SGUs kartgenerator och SGUs kartvisare.

  • Anslutna akvatiska ekosystem. Här följer en sammanfattning av hur man jobbar med anlutna akvatiska ekosystem. En mer omfattande beskrivning finns i avnitt Fördjupning grundvattenberoende ekosystem. Akvatiska ekosystem utgörs av vattendrag, sjöar och hav. Dessa utgör ofta utströmningsområden för grundvatten. Vissa av dessa akvatiska ekosystem kan i sig vara ytvattenförekomster som är avgränsade i enlighet med vattenförvaltningen. Ett akvatiskt ekosystem kan vara grundvattenberoende, dvs. växter och djur i miljön är beroende av att grundvattennivåerna inte förändras, eller av att grundvattnets kemiska egenskaper inte ändras genom t.ex. tillförsel av föroreningar. Om det finns en konstaterad betydande påverkan av ett akvatiskt ekosystem som står i hydraulisk förbindelse med en grundvattenförekomst ska man undersöka om grundvattnets flöde eller kemi kan ha bidragit till förändringen. Om så är fallet behöver man också fastställa om det är mänsklig verksamhet som ligger bakom förändringarna i grundvattenförekomstens flöde eller kemi. Man behöver också klarlägga om det finns andra föroreningskällor än det påverkade grundvattnet. Vid en fördjupad kartläggning ska, om det finns anslutna akvatiska ekosystem, utbytet av vatten mellan grundvattenförekomsten och det akvatiska ekosystemet utredas och en uppskattning av flödets storlek och riktning göras. Föroreningshalter som inte är skadliga för människor kan vara skadliga för de organismer i anslutna akvatiska ekosystem som är beroende av grundvattentillflödet. Det finns ännu inga bedömningsgrunder eller kriterier för att bedöma när grundvattnet påverkar ett ekosystem på ett sådant sätt att växter och djur skadas. Det beror på att i varje enskilt fall är skillnaderna i haltens förändringar mellan provtagningsplatsen och det berörda ekosystemet unika. Detta kan jämföras med blandningszonen enligt artikel 4 i Priodirektivet (direktiv 2008/105/EG). Om det akvatiska ekosystemet är en ytvattenförekomst och det finns en anslutande grundvattenförekomst som riskerar att påverka denna, kan man utgå ifrån de bedömningar som är gjorda för ytvattenförekomsten. Om en grundvattenförekomst riskerar att påverka ett akvatiskt ekosystem som har ett särskilt bevarandevärde, till exempel ett Natura 2000-område, bör man bedöma ekosystemets sårbarhet för föroreningar eller nivåförändringar genom att utgå ifrån naturtypens känslighet. 
  • Grundvattenberoende terrestra ekosystem. Här följer en sammanfattning av hur man jobbar med grundvattenberoende terrestra ekosystem. En mer omfattande beskrivning finns i avnitt Fördjupning grundvattenberoende ekosystem. Grundvattenberoende terrestra ekosystem omfattar områden där grundvattenytan ligger strax under markytan under en stor del av året (se bild nedan). Att ekosystemet är grundvattenberoende innebär att organismerna i miljön är beroende av att grundvattennivåerna inte förändras, eller av att grundvattnets kemiska egenskaper inte ändras genom t.ex. tillförsel av föroreningar. Dessa områden spänner över många olika naturtyper, från väldränerad jordbruksmark över torrare och fuktiga skogsmarker till våtmarker. Föroreningshalter som inte är skadliga för människor kan vara skadliga för organismerna i dessa ekosystem. Om det finns en konstaterad betydande påverkan på ett terrestert ekosystem som står i hydraulisk förbindelse med en grundvattenförekomst ska man undersöka om grundvattnets flöde eller kemi kan ha bidragit till den konstaterade förändringen. När det gäller terrestra ekosystem så finns det, till skillnad från akvatiska ekosystem (ytvattenförekomster), inga bedömningar inom ramen för vattenförvaltningen som man kan utgå ifrån när man ska bedöma grundvattnets påverkan. Däremot är många av de högt värderade terrestra ekosystemen avgränsade som Natura 2000-områden. Man kan då bedöma ekosystemets sårbarhet för föroreningar eller nivåförändringar genom att utgå ifrån Natura 2000-områdets naturtyper och bevarandeplaner. 
Skriv ut