För att sgu.se ska fungera på ett bra sätt för dig använder vi kakor (cookies) på webbplatsen.

Läs mer om kakor.
Jag godkänner

Miljöproblem kopplade till sur sulfatjord

Miljöproblemen med sur sulfatjord är främst förknippad med vatten med lågt pH och att många för miljön skadliga grundämnen, oftast metaller, frigörs från jordarna och periodvis kommer ut i vattendrag.

Längs framförallt Norrlandskusten finns områden med potentiellt sur sulfatjord som torrlagts till följd av landhöjningen. Vid markarbeten, som till exempel dikning, syresätts dessa och övergår till aktiv sur sulfatjord. Vattendragen som rinner genom områden med aktiv sur sulfatjord riskerar då att periodvis drabbas av kraftig försurning samt höga metallhalter.

Även om denna miljöpåverkan orsakas av naturliga processer så utlöses den ofta av mänskliga aktiviteter. De sura förhållandena i aktiv sur sulfatjord leder till en kraftig kemisk vittring vilket i sin tur gör att många för miljön skadliga grundämnen frigörs från jordarna. Ofta sker påverkan på vattendragen under perioder med högt flöde då stora mängder vatten rör sig genom den sura jorden och når vattendragen. Vid extrema tillfällen kan sådana så kallade surstötar leda till fiskdöd. Studier från Finland har visa att mängderna av flera metaller (till exempel kadmium) som mobiliseras från aktiv sur sulfatjord överskrider utsläppen från hela den finska industrin. Även om arealen aktivt sur sulfatjord är mindre i Sverige än i Finland så bidrar de säkerligen signifikant till att flera för miljön skadliga metaller når sjöar och hav. 

Flera studier från både Sverige och Finland har visat att halterna av ett stort antal ämnen (till exempel kobolt, kadmium, nickel och sällsynta jordartsmetaller) är betydligt lägre i aktiv sur sulfatjord än i underliggande reducerad potentiell sur sulfatjord. Många av de grundämnen som mobiliseras från den sura jorden återfinns i höga koncentrationer i övergången mellan aktiv och potentiell sur sulfatjord. Det innebär att lättrörliga, för miljön skadliga, ämnen till viss del ännu finns kvar där. Metallerna i dessa koncentrationstoppar förekommer i en lättlöslig fas och kan därmed lätt lakas ut till omgivande vatten.

Fakta

I Finland har man visat att de sammanlagda utsläppen av vissa metaller (aluminium, kadmium, kobolt, mangan, nickel och zink) från områden med sur sulfatjord är större än hela den finska industrins utsläpp (Sundström mfl 2012).

 

Lågt pH och höga metallkoncentrationer kan påverka många organismer negativt och kan i vissa fall leda till fiskdöd. Öring och mört är exempelvis mycket känsliga för lågt pH i vattenförekomster. Det finns exempel i både Sverige och Finland där aktiv sur sulfatjord gjort att fisket i ett vattendrag på kort tid helt slagits ut. De höga koncentrationerna av vissa metaller i vattendragen kan förorsaka höga halter av dessa metaller i bäckvattenväxter. Även vissa grödor i områden med aktiv sur sulfatjord kan innehålla höga halter av flera metaller. Det finns dock inga belägg för att detta påverkar människors hälsa negativt, även om det inte kan uteslutas. Eftersom sur sulfatjord förekommer i landskapets lågpunkter, vilka utgör utströmningsområden för grundvattnet, påverkar denna jord i första hand ytvattnen negativt även om det inte kan uteslutas att även grundvattnets kvalitet skulle kunna påverkas negativt.

I vilken utsträckning ett vattendrag kan förväntas påverkas av aktiv sur sulfatjord beror till stor del på hur stor andel av avrinningsområdet som utgörs av sådan jord. I Sverige finns flera relativt stora älvar med avrinningsområden som sträcker sig hela vägen upp till fjällkedjan, och de kustnära områdena där sur sulfatjord förekommer utgör då endast en liten andel av avrinningsområdenas yta. Det gör att vattnet från de sura jordarna späds ut och påverkan på vattnets kvalitet är liten. Biflöden till de stora älvarna med en stor andel sur sulfatjord i avrinningsområdena kan dock vara påverkade. Dessutom finns som nämnts ovan mer kustnära mindre avrinningsområden vilka helt eller till största delen är belägna under den högsta kustlinjen och därmed kan ha en stor andel sur sulfatjord i avrinningsområdet.

Risken för att vattnets kvalitet påverkas negativt är troligen störst strax efter det att markavvattningen ägt rum. I Västerbotten slogs exempelvis många fiskarter helt ut i samband med stora markavvattningsföretag under början av 1900-talet. Många av dessa fiskarter har idag åter etablerat sig. Det finns därför skäl att anta att risken för allvarliga surstötar avtar med tiden och eftersom det idag är sällsynt med nya markavvattningsföretag är troligen den negativa påverkan från aktiv sur sulfatjord mindre än tidigare. Det finns dock exempel som visar att vatten i dikade områden med aktiv sur sulfatjord även idag är kraftigt påverkade.

Senast ändrad: 2019-09-04

Skriv ut