Maringeologi bestämmer i stor utsträckning de ekologiska förhållandena på havets botten. Kartor över marina habitat behövs för att förstå sannolikheten för olika marina arters utbredning och dess livsmiljöer.
Olika typer av havsbotten är olika känsliga för fysisk störning och påverkan. Ett exempel på känslig havsbotten är grunda mjuka bottnar med fina sediment som sand, silt och lösa leror eller gyttjeleror. Dessa är identifierade som extra viktiga att kartlägga och skydda enligt länsstyrelsens dokument "Strategi för skydd och förvaltning av marina miljöer".
Fina sediment kan ge möjligheter för Ålgräs och långskottsvegetation att breda ut sig, dessa växter ger mycket hög biologisk mångfald och fungerar som uppväxtområden för många artgrupper. Hård havsbotten som består av exempelvis exponerad berggrund, sten eller block skapar förutsättningar för musselbankar och tång. Dessa är viktiga områden för föda för bottenlevande organismer och fiskar.
Klimatförändringarna kommer att innebära en ökad risk för habitatförlust på grund av kusterosion eller ändrade strömförhållanden och stormfrekvenser. Områden som har naturskydd idag kan få helt andra förutsättningar i framtiden. Nya habitat kan uppkomma och tidigare habitat riskerar att förändras eller helt försvinna. Var de framtida habitaten eller fristäderna för olika arter kommer att finnas är starkt kopplat till de geologiska förutsättningarna.
Senast ändrad 2020-05-26