Torv- och gyttjejordar

Att utföra byggnation på torv- och gyttjejordar bör helst undvikas då det ofta anses vara problematiskt och kostnaderna kan variera kraftigt. På samma sätt som för ler- och siltjordar så krävs ofta geotekniska undersökningar för att utreda hållfasthet, vilka jordarter som finns under torv- och gyttjejorden samt hur djupt det är till fast mark. I vissa fall kan sulfidhaltiga ler- och siltjordar förekomma under torv- och gyttjejordar vilket kan fördyra byggprocessen ytterligare. Kostnader för till exempel sättningar vid byggnation på dessa jordarter kan också tillkomma i ett senare skede.

Resurseffektiviteten vid byggnation på torv- och gyttjejord varierar på grund av flera faktorer. Torvmarker som är opåverkade av dikning och annan mänsklig aktivitet fungerar som viktiga kolsänkor. I många fall kan även torvmarker som till viss del påverkats av dikning eller annan mänsklig aktivitet restaureras för att återigen börja fungera som kolsänka. Torvmarker, framför allt högmossar, anses ofta ha höga naturvärden och det kan finnas goda rekreationsmöjligheter.

Nedan visas hur torv- och gyttjejordar ser ut i jordartskartan samt hur dom förhåller sig till varandra på djupet. Två platser är markerade (A och B). Plats A är utplacerad på kärrtorv i närheten av både morän och hällmark, vilket borde medföra ringa jorddjup. Plats B är utplacerad på mossetorv längre bort från morän och hällmark. I genomskärning ser man att jorddjupet är mindre på plats A jämfört med plats B. Plats B har även en mer komplex lagerföljd med andra torv- och gyttjejordar samt ler- och siltjordar på djupet. Kostnaderna i samband med byggnation på plats B kan därför antas bli större än på plats A, både på kort och lång sikt. På kort sikt i samband med dyrare geotekniska undersökningar och dyrare hantering av schaktmassor. På längre sikt i samband med eventuella sättningar.