Turbiditet

De tre parametrarna turbiditet (grumlighet), organiska ämnen (oxiderbarhet) och vattnets färg har ofta ett nära samband. Turbiditeten är tillsammans med vattnets innehåll av organiska ämnen och färg av stor betydelse för vattnets användbarhet som dricksvatten. Turbiditeten kan bestå av organiskt och oorganiskt material. Det orsakas vanligtvis av finkornigt material som humus- eller lerpartiklar, eller av till exempel järn- och manganutfällningar. Det är viktigt att dricksvattnet är klart, både av estetiska skäl och eftersom partiklar i vattnet kan bidra till ökad transport av till exempel metaller, organiska föroreningar och bakterier.

Läs mer i avsnitt NOM – Oxiderbarhet och TOC

Läs mer i avsnitt Färg

Kartorna visar en generaliserad bild av grundvattenkvaliteten. I stora delar av Sverige är det ont om data, vilket ger större osäkerheter i kartbilden. Detta markeras på kartan med svagare färg. Områden som ligger inom tre kilometer från närmaste provtagningspunkt är markerade med starkare färg.

Läs mer på sidan Vad visar kartorna?

Bakgrundshalter

Vattnets turbiditet, det vill säga vattnets grumlighet, är en viktig egenskap som kan ha olika orsaker. Turbiditeten kan bestå av utfällningar i form av små partiklar till exempel av järn(hydr)oxider, eller av kalk. När man tar upp vatten med mycket löst järn ur exempelvis en brunn kan oxidation och utfällning av järn ge vattnet ökad turbiditet och färg. Om vattnet i stället är nära kalkmättnad kan små kalkpartiklar börja fällas ut när pH-värdet höjs och vattnet värms upp, vilket ökar turbiditeten.

Turbiditeten kan också bero på transport av partiklar från markyta och jordlager, till exempel av lerpartiklar eller organiska partiklar.

Påverkanskällor

Vattnets turbiditet kan öka i samband med grävarbeten och annan verksamhet som stör markens struktur och filtrerande förmåga. Vid brunnsborrning och rördrivning frigörs en stor mängd partiklar vilket kan öka grumligheten i vattnet från nya brunnar och grundvattenrör.

Bedömning av tillstånd

Turbiditeten är ett mått på vattnets grumlighet. Grumligt vatten kan bl.a. indikera påverkan från ytligt vatten. Hög turbiditet är i övrigt grundvatten ofta kopplat till höga järnhalter. Turbiditet anges i enheten FNU (Formazine Nephelometric Unit). Även begreppen NTU (Nephelometric Turbidity Unit) och FTU (Formazine Turbidity Unit) används. Att turbiditeten anges i olika enheter beror på att olika turbiditetsmätare använder olika principer vid mätningen, och att även olika standarder anger olika mätmetoder. Dessa tre anses ge ungefär likvärdiga resultat, och jämställs i Livsmedelsverkets föreskrifter om dricksvatten (LIVSFS 2022:12).

Grundvattnets tillstånd vad avser turbiditet redovisas i fem klasser.

Grundvattnets turbiditet – indelning efter provtagningsplats och fördelning i procent

Resultatet baseras på data i SGU:s databaser 2023.

Halter i dricksvatten

Hög turbiditet kan i likhet med stark färg eller stort innehåll av organiska ämnen i grundvattnet begränsa vattnets användbarhet som dricksvatten, främst på grund av tekniska och estetiska problem. Dricksvatten ska vara tilltalande. I Livsmedelsverkets föreskrifter om dricksvatten (LIVSFS 2022:12) anges att turbiditet är en indikatorparameter med gränsvärdet 0,5 FNU i utgående vatten från vattenverket respektive 1,5 FNU hemma hos användaren. För den enskilda vattenförsörjningen anges att turbiditet över 3 FNU medför att vattnet betecknas som tjänligt med anmärkning [1], [2].

Orsakerna till ökad turbiditet bör alltid undersökas eftersom det bl.a. kan indikera störningar i närområdet till brunnen. Ökad turbiditet kan liksom ökad färg eller högre halt av organiska ämnen (höjt COD_Mn-värde) vara en indikation på att ytligt vatten tränger in i brunnen. Ökad turbiditet, färg eller COD_Mn-värde indikerar också möjlighet till ökad transport och högre halter av metaller i vattnet eftersom många metaller kan bindas till kolloider eller i organiska komplex, vilket ökar rörligheten i mark- och grundvatten. Detsamma gäller organiska mikroföroreningar [3]–[5].  Erfarenhetsmässigt uppträder ofta också mikrobiologiska vattenkvalitetsproblem i samband med ökad turbiditet.

I dricksvatten som levereras från ett vattenverk kan en ökad turbiditet indikera störningar i processerna i vattenverket eller i distributionsnätet.

Påverkan på ytvatten

Det är oklart i hur stor utsträckning utflödet av grundvatten bidrar till de negativa effekter som uppstår i ytvattensystem vid hög turbiditet.

Starkt grumligt eller färgat vatten minskar djupet dit solljus når. Detta kan minska primärproduktionen och minskar också sikten i vattnet. På dessa och många andra sätt kan ekosystem förändras på grund av tillförsel av ökad grumlighet.

I regel har grundvattnet lägre turbiditet, färg eller halt av organiska ämnen än ytvatten. Om grundvatten bidrar med dessa komponenter så är det förmodligen i huvudsak genom påverkan från ytligt grundvatten i utströmningsområden och grundvattenavrinning från myrområden. Särskilt under torrperioder kan vattnet från myrområden vara mycket starkt färgat och det kan också ha hög turbiditet.

Vid olika typer av grundvattenbortledning till ytvatten exempelvis vid bergtäkter, schaktningsarbete eller vid tunneldragning, finns det anledning att noga överväga om detta kan få några negativa konsekvenser på mottagande ytvattendrag på grund av ökad grumlighet. Grundvatten med högre partikelhalt kan till exempel transportera mer metaller, och eventuellt också organiska föroreningar om sådana finns i marken, till ett anslutande vattendrag.