Krom

Metallen krom förekommer naturligt i låga halter i grundvatten. Högre halter kan förväntas i vissa bergarter och i samband med mineraliseringar, men kan också bero på mänsklig påverkan. I dricksvatten kan förhöjda halter bero på kontakt med ledningsmaterial och andra tekniska installationer.

Kartorna visar en generaliserad bild av grundvattenkvaliteten. I stora delar av Sverige är det ont om data, vilket ger större osäkerheter i kartbilden. Detta markeras på kartan med svagare färg. Områden som ligger inom tre kilometer från närmaste provtagningspunkt är markerade med starkare färg. För krom har den lägsta tillståndsklassen (mindre än 0,5 µg/l) delats upp med en extralåg klass (mindre än 0,25 µg/l) på kartan för att visa kromfattiga områden.

Läs mer på sidan Vad visar kartorna?

Bakgrundshalter

Naturliga bakgrundshalter av krom i grundvatten är generellt mycket låga medianvärdet inom den nationella miljöövervakningen är 0,10 µg/l för ytligt jordgrundvatten, medan den 90:e percentilen uppgår till 0,39 µg/l [2]. Naturligt höga halter kan förekomma i anslutning till vissa bergarter, och i samband med vissa typer av mineraliseringar, se geokemisk beskrivning.

Krom förekommer huvudsakligen i två oxidationstillstånd: Cr³⁺ och Cr⁶⁺. I väl syresatta vatten med högt pH dominerar sexvärt krom, i form av kromat (CrO₄ ^2-). I denna form kan krom vid pH-värden under 6 adsorberas till Fe- och Al-oxider i marken men är annars ganska lättrörligt. Trevärt krom kan förekomma i form av lösta organiska komplex, men binds i huvudsak starkt i marken genom komplexbildning med organiskt markmaterial under anaeroba förhållanden och vid lågt pH. Trevärt krom kan också medfällas med järnoxider. Under svenska förhållanden är det vanligt att sexvärt krom med tiden reduceras till trevärt och då binds starkare i jorden [3].

Under senare decennier indikerar nationell miljöövervakning en generellt sjunkande trend för kromhalter i grundvatten, vilket kan bero både på minskad luftburen deposition, liksom minskad försurningspåverkan.

Påverkanskällor

Krom är vanligt förekommande i olika typer av legeringar, och utgör bland annat en viktig komponent av rostfritt stål. Krom används också för ytbehandling och för tillverkning av rostskyddsfärger och som färgpigment, i katalysatorer, för impregnering av trä och för att garva läder. Såväl träimpregnering som kromgarvning har historiskt sett orsakat stor miljöpåverkan på flera platser. Numera är tillämpningen tydligare reglerad. Krom kan också förekomma som förorening i cement.

Utsläpp till luft och vatten sker numera huvudsakligen från metall- och kemisk industri, från pappersmassatillverkning, avloppsreningsverk, sopförbränning och genom läckage från deponier [4]. Utsläppen till luft har minskat avsevärt sedan mätningar startade under 1970-talet [5].

Krom produceras inte i Sverige [6].

Bedömning av tillstånd och påverkan

Halterna av krom i grundvatten är normalt mycket låga. Grundvattnets tillstånd med avseende på krom redovisas i fem klasser. Måttliga eller högre halter bör generellt ses som en indikation på någon form av lokal påverkanskälla inom tillrinningsområdet eller korrosionspåverkan i ledningssystemet. Jämfört med den tidigare versionen av Bedömningsgrunder för grundvatten har gränserna för tillståndsklasserna 4 och 5 sänkts för att harmoniera med Livsmedelsverkets reviderade föreskrifter för allmän dricksvattenförsörjning (LIVSFS 2022:12).

Grundvattnets kromhalt – indelning efter provtagningsplats och fördelning i procent

Resultatet baseras på data i SGU:s databaser 2023.

Halter i dricksvatten

Krom utgör ett essentiellt mikronäringsämne för vissa organismer och är en naturlig del i många näringskedjor, men i höga halter är krom giftigt för de flesta former av liv. Den biologiska funktionen av krom i människor är inte klargjord och det är osäkert om krom utgör ett essentiellt näringsämne för människor eller inte.

Höga halter av krom i grundvatten begränsar dess användbarhet som dricksvatten på grund av risk för negativa hälsoeffekter. Livsmedelsverket (LIVSFS 2022:12) anger gränsvärdet 25 µg/l för allmän dricksvattenförsörjning, även om äldre gränsvärdet på 50 µg/l får tillämpas före den 1 januari 2026. Riktvärdet för dricksvatten från enskilda och andra mindre dricksvattenanläggningar är 50 µg/l [7], [8]. Vatten med högre halter anses otjänligt som dricksvatten och bör inte heller användas för matlagning.

Negativa hälsoeffekter ter sig starkt beroende av oxidationstillstånd. Sexvärt krom är generellt sett mer biotillgängligt och anses generellt mer toxiskt än trevärt krom med potentiella genotoxiska och cancerogena effekter [9], [10].

I dricksvatten kan förhöjda halter av krom bero på korrosion i ledningssystemet. Genom att låta vattnet i kranen rinna ett tag, speciellt om man inte använt systemet på ett tag, kan halten minska.

Påverkan på ytvatten

Krom och kromföreningar är ett av 32 utpekade så kallade särskilt förorenande ämnen, som anses vara speciellt problematiska avseende ekologisk status i ytvattenförekomster på nationell nivå. Enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten (HVMFS 2019:25), är gränsvärdet för årsmedelvärdet av krom och kromföreningar i inlandsytvatten 3,4 µg/l. Detta avser upplöst, biotillgänglig koncentration.

Ytvatten som är mjuka och fattiga på närings- och humusämnen, och vatten med lågt pH, är särskilt känsliga vad avser förorening av krom och potentiella ekotoxikologiska effekter [11].