Bly

Bly är definierad som en särskilt farlig metall och utgör ett av de prioriterade utfasningsämnena, det vill säga sådana ämnen som man arbetar med att sluta använda inom Sverige och EU. Bly kan förekomma naturligt i grundvatten, men högre halter kan också bero på mänsklig påverkan, främst genom luftburen deposition. Via luften har bly spridits från exempelvis smältverk, annan metallindustri och förbränning. Stora mängder bly har släppts ut i luften av blyhaltig bensin. Bly har ibland också tillförts mark och vatten direkt. Utsläppen av bly i Europa har minskat betydligt de senaste decennierna [1]. Detta innebär att såväl den lokala som den långväga depositionen av bly är betydligt lägre än tidigare. Bly har emellertid använts under mycket lång tid, och halten av bly i markens övre delar är förhöjd på grund av en luftdeposition som pågått i mer än 2 000 år [2].

Kartorna visar en generaliserad bild av grundvattenkvaliteten. I stora delar av Sverige är det ont om data, vilket ger större osäkerheter i kartbilden. Detta markeras på kartan med svagare färg. Områden som ligger inom tre kilometer från närmaste provtagningspunkt är markerade med starkare färg.

Läs mer på sidan Vad visar kartorna?

Bakgrundshalter

Halten av bly är oftast låg i svenska grundvatten. Högre halter har påvisats i samband med sedimentär berggrund i Dalarna och Skåne, men även i andra bergartstyper i bland annat Småland, Mälardalen, Stockholms skärgård och på Västkusten. I det ytliga grundvattnet är bakgrundshalterna generellt låga. Blyhalterna i grundvatten har sjunkit kraftigt under de senaste decennierna sannolikt främst som en följd av minskat nedfall av långtransporterat luftburet bly, även om minskad försurning med minskad rörlighet för bly i marken också kan ha bidragit. Bakgrundshalten i det ytliga grundvattnet i jord är 0,02 µg/l som medianvärde med 90:e percentilvärdet 0,27 µg/l [4]. Bly i markmiljön rör sig vanligtvis mycket långsamt eftersom bly adsorberas kraftigt till humuspartiklar, järn- och mangan(hydr)oxider samt lermineral. Förutsättningarna för mobilisering är ett lågt pH (lösligheten ökar dock även vid extremt höga pH-värden) samt förhöjda halter av löst organiskt material. Adsorberat bly kan också transporteras med små suspenderade partiklar i vattnet.

Påverkanskällor

Gruvavfall, både i form av varphögar och avfallssand innehåller ofta betydande mängder bly [5]. Bly har dessutom spritts till miljön genom luftutsläpp från smältverk, genom användning i batterier, i ammunition samt genom en tidigare tillsats i bensin. Bly förekommer i mark i 10–20 gånger förhöjda halter längs de flesta vägar. Skjutvallar kan innehålla flera procent bly, som därifrån kan spridas till grundvattnet om det inte finns organiskt material eller andra effektiva adsorbenter som binder bly i marken [6]. Restprodukten kisaska från svavelsyratillverkning vid bland annat tidigare pappers- och massaindustri, innehåller höga halter av tungmetaller, förutom bly även kadmium, zink, koppar och ibland även arsenik och kvicksilver [7].

Bly har även använts inom glasindustrin, och marken kring glasbruk, inklusive deponier av glaskross, kan ha höga halter av bly. Detta är till stor del bundet till partiklar men kan medföra mycket höga blyhalter i grundvatten [8].

Bly har tidigare haft en mycket omfattande användning i samhället och finns spritt exempelvis i den urbana miljön. Andra källor kan vara deponier och förorenad mark. Utlakningen av bly är vanligtvis måttlig jämfört med exempelvis zink och kadmium, eftersom bly adsorberas till markpartiklar.

Bedömning av tillstånd

Halterna av bly i grundvattnet är normalt låga eller mycket låga. Grundvattnets tillstånd med avseende på bly redovisas i fem klasser. Jämfört med tidigare Bedömningsgrunder för grundvatten har klassgränserna justerats för att harmoniera med Livsmedelsverkets reviderade föreskrifter för dricksvatten (LIVSFS 2022:12).

Grundvattnets blyhalt – indelning efter provtagningsplats och fördelning i procent

Resultatet baseras på data i SGU:s databaser 2023.

Halter i dricksvatten

Höga halter av bly i grundvattnet kan begränsa dess användbarhet som dricksvatten på grund av risken för hälsoeffekter. Långvarigt intag av dricksvatten med bly kan öka risken för skador på nervsystemet och blodbildningen. Foster och små barn är särskilt känsliga, eftersom bly kan påverka den mentala utvecklingen. För gravida kvinnor kan redan en måttlig exponering av bly påverka fostrets utveckling.

Eftersom bly kan påverka foster och barn negativt, framför allt genom effekter på hjärnans utveckling, är det angeläget att minska halterna i dricksvattnet. I Livsmedelsverkets föreskrifter om dricksvatten (LIVSFS 2022:12) anges gränsvärdet 10 µg/l för allmän dricksvattenförsörjning. Från 2026 sänks detta värde till 5 µg/l. För enskild vattenförsörjning anges att blyhalt över riktvärdet 5 µg/l innebär att vattnet bör ses som otjänligt [9], [10].

Korrosion av blyhaltiga rör och andra installationer i kontakt med vattnet kan öka blyhalten i kranvatten avsevärt. Det är möjligt att en del av de högre halterna som kan ses i enskilda brunnar (jämfört med halterna i de större (kommunala) vattentäkterna, se tabell) beror på att provtagningen i de enskilda brunnarna vanligtvis sker i kökskranen och att det är ganska vanligt med visst blypåslag från vattenledningar och vattenkranar. Höga eller mycket höga blyhalter är dock sannolikt orsakade av geologiska bakgrundsfaktorer.

Påverkan på ytvatten

Bly i grundvattnet kan tillföras ytvattensystemen. Blys rörlighet är större vid låga pH-värden eller som del i lösta organiska komplex. För akvatiska organismer kan skador uppkomma vid en blyhalt på 1 µg/l i känsliga ytvatten (i vatten som är saltfattiga, det vill säga mjuka, fattiga på närings- och humusämnen och har lågt pH) [11].

Bly tillhör de ämnen som innebär en speciell risk för vattenmiljön och som ska prioriteras med avseende på åtgärder inom vattenförvaltningen. I Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten (HVMFS 2019:25) anges att för god status i ytvatten ska den biotillgängliga blyhalten inte överstiga 1,2 µg/l som årsmedelvärde, samt att den maximala koncentrationen inte får överstiga 14 µg/l.