
Antimon är en halvmetall med egenskaper som gör att den används för många olika syften. I Sverige uppträder antimon i stort sett enbart bundet till svavel i föreningar med bly, koppar och silver [1]. Antimon förekommer främst i två oxidationsformer Sb(V) och Sb(III). Antimonat, Sb(OH)6-, dominerar i vattenmiljö men särskilt vid lågt pH-värde och i mer reducerande miljö förekommer även Sb(III) förmodligen främst som Sb(OH)3 (aq). Metylerade Sb-föreningar kan även bildas, huvudsakligen via mikroorganismer [2], [3].
Kartorna visar en generaliserad bild av grundvattenkvaliteten. I stora delar av Sverige är det ont om data, vilket ger större osäkerheter i kartbilden. Detta markeras på kartan med svagare färg. Områden som ligger inom tre kilometer från närmaste provtagningspunkt är markerade med starkare färg.
Läs mer på sidan Vad visar kartorna?
I tabellen visas för varje klass (färg på kartan) vilka halter i brunnsvattnet som kan förväntas. För klassen mindre än 0,1 µg /l (blå områden på kartan) kan exempelvis noteras att 76,4 procent av analyserna från brunnarna i jord har halter under 0,1 µg. Övriga brunnar i jord i de blå områdena på kartan har således högre antimonhalt.
Sb |
Grundvatten i jord |
|
|
Grundvatten i berg |
|
|
|
||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
Uppmätta halter, µg/l |
|
|
Antal analyser |
Uppmätta halter, µg/l |
|
|
Antal analyser |
||||||
|
<0,1 |
0,1–0,5 |
0,5–5 |
5–10 |
≥10 |
|
<0,1 |
0,1–0,5 |
0,5–5 |
5–10 |
≥10 |
|
|
Kartklass |
% |
|
% |
|
|||||||||
< 0,1 |
76,4 |
21,7 |
1,9 |
0,1 |
5 587 |
82,1 |
15,5 |
2,3 |
0,1 |
13 690 |
|||
0,1–0,5 |
60,6 |
35,1 |
4,3 |
1 893 |
72,9 |
21,9 |
4,9 |
0,2 |
0,1 |
3 250 |
|||
0,5–5 |
69,6 |
26,1 |
4,3 |
92 |
73,0 |
19,2 |
6,4 |
1,1 |
0,3 |
359 |
|||
5–10 |
100,0 |
1 |
57,1 |
14,3 |
28,6 |
7 |
|||||||
≥ 10 |
0 |
50,0 |
50,0 |
2 |
|||||||||
Alla |
72,3 |
25,1 |
2,5 |
0,1 |
0,0 |
7573 |
80,2 |
16,7 |
2,9 |
0,1 |
0,1 |
17 308 |
Antimon är ett starkt kalkofilt grundämne som sällan bildar egna mineral. Det förekommer vanligtvis som ett spårelement i sulfider (till exempel blyglans, zinkblände och pyrit) men också i ilmenit och olivin (där antimon ersätter järn). Lerskiffer, slamsten och leriga bergarter kan innehålla höga antimonhalter. De högsta antimonhalterna i morän hittas i norra delen av landet där anomalierna främst korrelerar med förekomster av Pb-Zn-mineraliseringar. Höga antimonhalter förekommer väster och nordväst om Jokkmokk. De avspeglar mineraliseringar av uran, mangan och järn i skarn, pegmatit och metavulkaniska bergarter, samt ett flertal sulfidmineraliseringar. Förhöjda antimonhalter finns i Skelleftefältet, huvudsakligen associerade med massiva sulfidmalmer, och nordväst om Luleå där anomalierna korrelerar med kända Sb-, Bi-, Au- och As-mineraliseringar. I den norra delen av Kaledoniderna förekommer höga antimonkoncentrationer i morän som överlagrar sedimentära bergarter och Cu-, As-, Pb- och Zn-(Ag-Au)-mineraliseringar i kvartsgångar, kvartsit och sandsten. I Jämtland förekommer höga antimonhalter i morän som överlagrar kalksten och svartskiffer från den undre skollberggrunden. I Bergslagen är moränens antimonhalter relativt låga och endast ett fåtal lokala anomalier kan associeras med kända mineraliseringar som järnoxid- och Pb-Zn-Cu(Ag)-mineraliseringar i skarn, metavulkaniter och karbonatbergarter. I Västergötland, Östergötland och Närke kan höga antimonhalter relateras till förekomst av svartskiffer (till exempel Billingen). I Skåne överlappar anomalier med förekomster av svartskiffer och med mineraliseringar i kambrisk sandsten [4].
Den svenska berggrunden ger sällan upphov till några högre halter av antimon i grundvattnet. Grundvatten i jordlager innehåller vanligen endast en låg halt av antimon. Bakgrundsvärdena i det ytliga jordgrundvattnet i den nationella miljöövervakningen är oftast under kvantifieringsgränsen och 90:e percentilen är endast 0,05 µg/l [5]. De naturliga halterna i berggrundvattnet är också låga.
Lösligheten av antimon är begränsad och antimon kan även fastläggas till järn-, mangan och aluminiumutfällningar [6].
Antimon har använts under mycket lång tid men användningen ökade kraftigt under 1900-talet. Flamskyddsmedel är globalt den kvantitativt viktigaste användningen men antimon används också som katalysator bland annat vid plasttillverkning, inklusive PET-flaskor och polyester, som pigment och som legeringsmetall vid tillverkning av ammunition och batterier [7]. Antimon kan spridas vid gruvverksamhet, förbränning av sopor och fossila bränslen. I den urbana miljön och vid vägar har antimon tidigare spritts från bromsbeläggningar, denna användning har upphört, men antimon ingår fortfarande i bildäck. Antimon har även en växande betydelse som halvledare [1]. Eftersom antimon ingår som legeringsmetall i ammunition kan stora mängder ansamlas vid skjutbanor [8]. Antimon är vitt spridd i samhället genom en mångfald olika produkter och kan förmodas påverka grundvattnet vid deponier. Vid glasbruk har förhöjda halter av antimon konstaterats i grundvattnet [9].
För antimon är indelningen i tillståndsklasser baserad på Livsmedelsverkets gränsvärde för kommunalt dricksvatten respektive riktvärden för enskilt dricksvatten. Grundvattnets tillstånd vad avser antimon redovisas i fem klasser.
Klass | Tillstånd | Sb (µg/l) | Kommentar |
---|---|---|---|
1 |
Mycket låg halt |
< 0,1 |
|
2 |
Låg halt |
0,1–0,5 |
|
3 |
Måttlig halt |
0,5–5 |
|
4 |
Hög halt |
5–10 |
Tidigare gränsvärde vid allmän vattenförsörjning. |
5 |
Mycket hög halt |
≥ 10 |
Gränsvärde vid allmän vattenförsörjning. Otjänligt vid enskild vattenförsörjning. |
Klass | 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |
---|---|---|---|---|---|---|
Antimon, Sb (µg/l) |
|
<0,1 |
0,1–0,5 |
0,5–5 |
5–10 |
≥10 |
|
Antal |
|
% |
|
|
|
Större vattentäkt i jord |
905 |
95,6 |
4,0 |
0,4 |
|
|
Enskild brunn i jord |
8 878 |
70,2 |
27,0 |
2,7 |
0,05 |
0,01 |
Källa i jord |
832 |
92,3 |
7,5 |
0,2 |
|
|
Rör i jord |
105 |
77,1 |
13,3 |
6,7 |
2,9 |
|
Större vattentäkt i berg |
423 |
91,3 |
7,8 |
0,9 |
|
|
Enskild brunn i berg |
21 016 |
80,5 |
16,6 |
2,7 |
0,1 |
0,04 |
Provpunkter – jord |
10 763 |
74,1 |
23,4 |
2,4 |
0,1 |
0,01 |
Provpunkter – berg |
21 441 |
80,8 |
16,4 |
2,7 |
0,1 |
0,04 |
Alla provpunkter |
32 955 |
78,6 |
18,7 |
2,6 |
0,1 |
0,04 |
Resultatet baseras på data i SGU:s databaser 2023.
I Livsmedelsverkets föreskrifter om dricksvatten (LIVSFS 2022:12) anges för allmän vattenförsörjning gränsvärdet 10 µg/l, detta innebär att gränsvärdet har höjts efter att tidigare ha varit 5 µg/l (SLVFS 2001:30). För den enskilda vattenförsörjningen ligger riktvärdet kvar, halter över 5 µg/l medför att vattnet betecknas som otjänligt. Antimon i dricksvatten kan förutom geologiska källor eller förorening från olika verksamheter bero på att vatteninstallationerna läcker små mängder antimon till dricksvattnet [10], [11]. Eventuella hälsorisker kopplade till antimon i dricksvatten är oklara och WHO anger riktvärdet 20 µg/l [12].
Antimon i grundvattnet kan tillföras ytvattensystemen. Det är oklart om och i vilken utsträckning antimon utgör en risk för växt- och djurliv. Antimon hör inte till de ämnen som ingår i vattenmyndighetens föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten (HVMFS 2019:25).
Antimon ingår inte i tröskelvärdeslistan i tabell 1 i bilaga 3 till SGU:s föreskrifter om kartläggning, riskbedömning och klassificering av status (SGU–FS 2023:1). När vattenmyndigheterna fastställer ett tröskelvärde för en parameter i en grundvattenförekomst ska det göras utifrån anvisningar i SGU:s föreskrifter. Parametrar som inte ingår i tröskelvärdeslistan har inga beslut om miljökvalitetsnormer, men omfattas av övriga bestämmelser i miljöbalken och annan lagstiftning. Om mänsklig verksamhet leder till förhöjda halter som kan medföra skada för människors hälsa eller för miljön ska vattenmyndigheten meddela detta till SGU, som vid behov gör ett tillägg till tröskelvärdeslistan.
SGU:s föreskrifter om kartläggning, riskbedömning och klassificering av status (SGU–FS 2023:1)
Senast ändrad 2024-02-07