
På denna sida visas samvariation mellan ammonium och generella grundvattenkemiska nyckelparametrar (pH, redox, kemisk syreförbrukning, konduktivitet och turbiditet) samt nitrat, nitrit, fosfat och mikrobiologiska parametrar i boxplotdiagram. Boxens under- och överkant visar 25:e respektive 75:e percentilen, strecket i mitten av boxen visar medianen (50:e percentilen), och staplarna under och över boxen visar 5:e respektive 95:e percentilen.
Eftersom syftet är att visa samvariation mellan parametrarna, har enskilda analysresultat använts i stället för medelvärden för varje provtagningsplats.
Diagrammen för ammonium grundas på ca 126 000 ammoniumanalyser, varav 88 procent är från 2000-talet och övriga är äldre. Av analyserna kommer 34 procent från Vattentäktsarkivet, sex procent från nationell och regional miljöövervakning, och 60 procent är vattenprov från enskilda brunnar. De enskilda diagrammen bygger på färre analyser, eftersom endast de prover där både ammonium och den aktuella parametern analyserats finns med i boxplotdiagrammet.
Analys av samvariationen visar att visar ett tydligt samband mellan ammonium och redoxklass. Ammoniumhalterna är som högst vid anaeroba redoxförhållanden och som lägst vid aeroba förhållanden, vilket kan förklaras av att vid närvaro av syre sker nitrifikation av ammonium, till först nitrit och sedan vidare till nitrat.
Vad gäller samvariationen med nitrat, så återfinns höga ammoniumkoncentrationer både i den lägsta nitratklassen (mindre än 2 mg/l) och den högsta nitratklassen (större än 50 mg/l). När höga halter av ammonium och nitrat förekommer tillsammans beror det troligen på kraftig påverkan från avlopp eller gödsling.
Höga ammoniumhalter i kombination med låga nitrathalter kan finnas vid låg redoxpotential (det vill säga anaeroba vatten), och kan till exempel bero på reduktion av nitrat till ammonium genom DNRA (dissimilatory nitrate reduction to ammonium). I kartorna kan man se att det är vanligare med förhöjda ammoniumhalter i brunnar i berg än i brunnar i jord. Att ammoniumhalterna är högre i djupare grundvatten skulle kunna förklaras genom att DNRA omvandlar nitrat till ammonium i anaeroba vatten. Omfattningen av DNRA i djupt grundvatten är emellertid oklar. Processen beror på en rad faktorer där god tillgång till organiskt bundet kol sannolikt är mycket viktigt, i det djupare grundvattnet är emellertid tillgången på organiskt kol oftast begränsad [5]. Av samvariationsdiagrammen framgår att ammonium har en positiv korrelation med den kemiska syreförbrukningen (CODMn), vilket är ett mått på vattnets innehåll av organiska ämnen i vattnet. Detta skulle kunna peka på att DNRA ändå är en möjlig förklaring till de höga ammoniumhalterna, i kombination med låga nitrathalter.
Ammoniumhalterna har även en positiv korrelation med vattnets konduktivitet, vilket kan förklaras av att ammonium som nämnts förekommer vid syrefattiga (anaeroba) förhållanden. Detta är vanligare i djupa grundvatten där konduktiviteten, och även pH-värdet, är högt. Korrelationen med konduktivitet skulle också delvis kunna förklaras av att påverkan från exempelvis avlopp förutom högre ammoniumhalter även ger ökad konduktivitet.
Halterna av nitrit samvarierar med ammonium. Nitrit är ett mellansteg i nitrifikationsprocessen (då ammonium oxideras till nitrat), det är därför väntat att förhöjda nitrithalter hör ihop med höga ammoniumhalter. Även vid DNRA kan nitrit bildas.
Samvariationen med turbiditet kan förklaras med att hög halt av löst organiskt material ofta åtföljs av organiska och andra partiklar i ett ytligt grundvatten, dessa vatten är också ofta sura, vilket också kan ha gett de höga ammoniumhalterna vid låga pH-värden. I anaeroba grundvatten, som är en miljö med höga ammoniumhalter, uppmäts ofta hög turbiditet som beror på utfällning av järn(hydr)oxider.
Det finns en tydlig samvariation med fosfat, som liksom ammonium ofta härrör från jordbruk eller avlopp. Samvariationen kan delvis även bero på att fosfat kan gå i lösning under anaeroba förhållanden.
Senast ändrad 2024-01-29