För att sgu.se ska fungera på ett bra sätt för dig använder vi kakor (cookies) på webbplatsen.

Läs mer
Jag godkänner

Vägledning Vattenförvaltning av grundvatten

Alla vägledningar

Förfarande för att fastställa riktvärde

Vid framtagandet av ett riktvärde ska hänsyn tas till grundvattenförekomstens påverkan på anslutna ekosystem (definierat som miljöaspekter, se faktarutan Att beräkna ett systems tålighet) och hur vattnet i förekomsten används (definierat som användningsaspekter). Utöver det behöver man ha god kunskap om grundvattenmagasinets och grundvattenförekomstens egenskaper ur ett hydrogeologiskt respektive kemiskt perspektiv. Det innebär kunskap om vattenomsättningen och om de bakgrundsvärden som förekommer naturligt. Den miljö- eller användningsaspekt som har det strängaste kvalitetskravet styr hur riktvärdet ska sättas. Det betyder att riktvärdet sätts utifrån den lägsta av de halter som krävs för att bibehålla god miljö eller för att vattnet ska kunna tillfredställa behovet av användning.

Förfarande enligt SGUs föreskrift om miljökvalitetsnormer och statusklassificering

FS

Utdrag ur SGU-FS 2016:1, bilaga 3

1. Fastställandet av riktvärden ska grundas på 
  A. grundvattnets påverkan på anslutande akvatiska och grundvattenberoende terrestra ekosystem, 
  B. störning av faktisk eller potentiell legitim användning av eller funktion hos grundvattnet, 
  C. hydrogeologiska egenskaper, med information om bakgrundsvärden och vattenbalans.

2. Vid fastställandet av riktvärden ska hänsyn tas till de förorenande ämnenas ursprung, eventuella naturliga förekomst, toxikologiska egenskaper, spridningsbenägenhet, persistens och potential för bioackumulering.

3. När höga bakgrundsvärden av ämnen eller joner eller deras indikatorer förekommer på grund av naturgivna förutsättningar ska hänsyn tas till dessa bakgrundsvärden i den relevanta grundvattenförekomsten vid fastställandet av riktvärden. Vid fastställandet av bakgrundsvärden bör följande principer beaktas:
  A. Fastställandet av bakgrundsnivåerna bör baseras på karakteriseringen av grundvattenförekomster i enlighet med SGUs föreskrift 2013:1 och på resultaten av övervakningen av grundvattnet i enlighet med SGUs föreskrift 2014:1. Vid övervakning och vid tolkning av analysdata ska hänsyn tas till att flödesförhållanden och grundvattenkemi varierar både i djupled och sidled inom grundvattenförekomsten. 
  B. Det kan vara lämpligt att välja en delmängd prover för vilka indikatorer visar en avsaknad av mänsklig verksamhet. Uppgifter om geokemiska processer som frigör ämnen från det geologiska materialet bör också beaktas, om de finns tillgängliga. 
  C. I de fall där övervakningsdata inte ger en tillräcklig bild av bakgrundsnivåerna i grundvattenförekomsten eller gruppen av grundvattenförekomster kan statistiska referensresultat användas, t.ex. de typologianpassade bakgrundsvärden som finns i SGUs bedömningsgrunder för grundvatten. 

4. Fastställande av riktvärden bör stödjas av en kontrollmekanism för de uppgilfter som samlas in, på grundval av en utvärdering av uppgifternas kvalitet, analytiska överväganden och av bakgrundsvärden för ämnen som kan förekomma både naturligt och till följd av mänsklig verksamhet. 

Punkt 1. Grunder för att fastställa riktvärden

1A.Miljöaspekter – Grundvattnets påverkan på akvatiska och grundvattenberoende ekosystem.

De koncentrationer som ska fastställas som riktvärden för grundvattenförekomsten ska, efter att ämnet har transporterats med utflödande grundvatten till anslutna akvatiska eller terrestra ekosystem, vara inom ramen för vad organismerna i dessa ekosystem tål (se faktaruta Att beräkna ett systems tålighet).

Vid bedömningen av vilka riktvärden som behövs för att skydda anslutna akvatiska ekosysem, t.ex. sjöar och vattendrag (ytvattenförekomster) kan man utgå från de prioriterade ämnenas miljökvalitetsnormer i ytvattenförekomster (beskrivs som EQS i ekvationen nedan och i faktarutan Att beräkna ett systems tålighet). Dessa återfinns i Priodirektivet (2008/105/EG). I de fall det akvatiska ekosystemet utgörs av ett Natura 2000-område så kan man i områdets bevarandeplan hitta vilka krav som gäller för att ekosystemet ska följa art- och habitatdirektivet (beskrivs som EQS i ekvationen nedan och i faktarutan Att beräkna ett systems tålighet). Man behöver även bedöma hur hög ämnets koncentration kan vara i grundvattenförekomsten utan att det högsta tillåtna värdet i ytvattnet ska överskridas. Detta görs genom att beakta den fastläggning, nedbrytning och utspädning av föroreningen som sker på vägen från grundvattenförekomsten till ytvattnet. Fastläggning och nedbrytning i grundvattenmagasinet gör att föroreningshalterna i grundvattnet sjunker. Det kan uttryckas i procent eller som en andel av halten i grundvattnet vid en provtagningspunkt (t.ex.fastläggningen (F) = 25 % eller 0,25). När grundvattnet flödar ut i ytvattnet sker i allmänhet en kraftig utspädning på väg till det område där ytvattnets sammansättning är homogen med avseende på föroreningshalter (jämför med Priodirektivets blandzon). Utspädningen (U) kan vara hundra till flera tusen gånger beroende på områdets hydrologi. För att beräkna acceptabel halt i grundvatten utifrån miljökvalitetsnormen i ytvatten används ekvationen som finns omnämnd i faktarutan Att beräkna ett systems tålighet:

K = EQS × U/F.

Beräkning för nonylfenol skulle exempelvis kunna vara:
Kvalitetskrav för grundvatten (K) = 3 mg/l = 0,3 µg/l × 1000/0,1 

De halter som kan tolereras i grundvatten för ytvattenekosystemets skull är för många ämnen så höga att detta sällan blir det striktaste kvalitetskravet. Vi skulle t.ex. troligen inte tolerera en så hög halt nonylfenol i dricksvatten, då nonylfenol är hormonstörande och har kopplats samman med sterilitet.

I arbetet med att ta fram riktvärden för grundvatten för att skydda grundvattenberoende terrestra ekosystem finns, till skillnad från arbetet med akvatiska ekosystem (ytvattenförekomster), inga miljökvalitetsnormer att utgå ifrån. Många av de miljömässigt högt värderade terrestra ekosystemen är dock avgränsade som Natura 2000-områden. Då kan man genom områdets bevarandeplan få reda på vilka krav som finns för att ekosystemet ska uppnå art- och habitatdirektivet (92/43/EEG). Där framgår också om dessa krav i så fall kan användas som utgångspunkt för att fastställa riktvärden för förorenande ämnen i grundvattenförekomsten.

I fallet med grundvattenberoende terrestra ekosystem är utspädning av föroreningarna inte relevant, det är endast de halter som finns i grundvattnet som är de vars skadeverkan på det terrestra ekosystemet som ska bedömas.

!

Att beräkna ett systems tålighet

Tillvägagångssätt

  1. Utgå från relevanta miljö- respektive användningsområden.
  2.  Ta fram det förorenande ämnets kvalitetskrav (K) för relevanta miljö- och användningsområden.
  3.  Identifiera det strängaste kvalitetskravet och jämför det med bakgrundsvärdet.

Det slutgiltiga riktvärdet blir något av dessa två alternativ:

  • Det strängaste kvalitetskravet om detta är högre än bakgrundsvärdet.
  • Bakgrundsvärdet om detta är högre än det strängaste kvalitetskravet.
Miljöaspekt
Akvatiska ekosystem K=EQS × F/U
Terresta ekosystem K

 

Användningsområde 
Dricksvatten K=DV
Industri K
Bevattning K
Energi K

K =Kvalitetskrav för grundvatten, EQS=Miljökvalitetsnormer för ytvattenförekomst eller annat ekotoxikologiskt värde, exempelvis från Natura 2000-områdes bevarandeplan, F=Fastläggning, nedbrytning U= utspädning. Om data saknas för F och U är F=U=1, DV=Livsmedelsverkets gränsvärden för dricksvatten.

 

1B. Användningsaspekter – Störning av faktisk eller potentiell legitim användning av vattnet

Störning genom påverkan av föroreningar kan medföra att grundvattnets kemiska sammansättning inte längre lämpar sig för vissa användningsområden. För varje identifierad förorening som är ett resultat av mänsklig verksamhet måste man därför ta reda på vilka kvalitetskrav (K) som satts för att säkerställa relevant användning och funktion hos förekomstens grundvatten, exempelvis gränsvärden för dricksvatten. För detta behövs kunskap om hur grundvattnet i förekom- sten används idag och kan komma att utnyttjas i framtiden, liksom vilken vattenkvalitet som krävs för den aktuella användningen (se användningsområden i faktarutan  Att beräkna ett systems tålighet). I SGUs föreskrifter för miljökvalitetsnormer och statusklassificering för grundvatten (SGU-FS 2013:2) står det att framtagandet av ett riktvärde ska utgå från ”störning av faktisk eller potentiell, legitim användning av grundvattnet”. Det innebär att användning av vattnet inte får försvåras, nu eller i framtiden, för dem som har tillåtelse att använda vattnet. Tillåtelse kan exempelvis finnas i form av en miljödom, medgivande från länsstyrelse eller kommun, eller av gammal hävd. Exempel på legitim användning ges i tabellen nedan.

Tabell som visar exempel på faktisk eller potentiell legitim användning av grundvatten
Faktisk eller potentiell legitim användning av grundvattenExempel
Dricksvatten och vatten som används till livsmedelsframställning

Enskilda brunnar

Kommunala vattentäkter

Industriella vattentäkter för livsmedelsframställning

Industri Processvatten inom industrier (t.ex. pappersmassefabriker, pappersbruk och stålverk)
Bevattning Grönsaksbevattning
Energi Energibrunnar (vattenuttaget och återföringen av det använda vattnet kan förändra grundvattnets kemiska sammansättning)

 

1C. Hydrogeologiska egenskaper eller förhållanden

Utöver kunskapen om miljö- och användningsaspekter behöver man ha god kunskap om grundvattenförekomstens egenskaper ur ett hydrogeologiskt och kemiskt perspektiv. Det innebär kunskap om vattenbalansen i förekomsten och om vilka naturliga bakgrundsvärden för olika kemiska ämnen som förekommer beroende på den geologiska miljön. De hydrogeologiska egenskaper som behöver beaktas i detta sammanhang har framför allt med vattenbalansen att göra. Utbytet mellan grundvatten och ytvatten är väsentligt liksom magasinsmaterialets adsorberande egenskaper för olika förorenande ämnen. Dessa egenskaper spelar bland annat en stor roll för att kunna bedöma vilken fastläggning och utspädning som sker av föroreningar. Information om hydrogeologiska egenskaper ska redan ha tagits fram inom den inledande och fördjupade kartläggningen (läs om kartläggningen i avsnitten Inledande kartläggning och Fördjupad kartläggning). Exempel på särskilt viktiga hydrogeologiska egenskaper och förhållanden att ta hänsyn till är:

  • naturlig, långsiktig grundvattenbildning.
  • konstgjord grundvattenbildning och induktion.
  • uttagsmängder.
  • utflöden i källor eller källhorisonter.
  • utbyte med ytvatten, riktning och mängd.
  • grundvattnets strömningsriktning.
  • grundvattenmagasinets geologiska sammansättning.
  • hydraulisk konduktivitet.

Punkt 2. Ta hänsyn till egenskaper hos det kemiska ämnet

Vid framtagandet av ett riktvärde kan det finnas information att utgå ifrån, t.ex. en miljökvalitetsnorm för ytvattenförekomst, en ekotoxikologisk gräns genom art- och habitatdirektivet, ett gränsvärde för dricksvatten genom Livsmedelsverkets föreskrifter eller halterna i SGUs Bedömningsgrunder för grundvatten. Om ett sådant värde saknas behöver man ta fram ett nytt riktvärde från grunden. För att göra det behövs kunskaper om deförorenande ämnena. Man behöver ta reda på uppgifter om de förorenande ämnenas ursprung (varifrån det kommer), toxikologiska egenskaper (hur giftiga de är), spridningsbenägenhet (hur, och hur snabbt de transporteras och sprids), persistens (hur stabila de är) och potential för bioackumulering (hur de ansamlas i levande organismer). Kemikalieinspektionen har goda kunskaper inom detta område och bör rådfrågas vid behov.

Punkt 3. Beakta naturliga bakgrundsvärden

Vid framtagandet av ett riktvärde ska hänsyn tas till naturliga bakgrundsvärden. I vissa områden finns förhöjda halter av naturligt förekommande ämnen. Koncentrationerna är då vanligtvis kopplade till områdets geologi. Eftersom det bara är föroreningar orsakade av mänsklig verksamhet som ska förhindras att nå grundvattnet ska riktvärden i områden med naturligt förhöjda bakgrundsvärden justeras uppåt. Om det naturliga bakgrundsvärdet är högre än det riktvärde som är framtaget utifrån grundvattenförekomstens miljö- och användningsaspekter så ska riktvärdet fastställas till bakgrundsvärdet (se faktarutan Att beräkna ett systems tålighet). Referensvärden för naturliga bakgrundsvärden enligt SGUs föreskrifter om miljökvalitetsnormer och statusklassificering, kan användas vid bedömning av grundvattenförekomster i sand och grus. Dessa är baserade på referensförhållanden från den nationella miljöövervakningen som ska representera förhållanden i ostörd miljö (se länk till Miljöövervakning av grundvatten vid SGU). Mer information om referensvärden som finns knutna till geografiska regioner finns i Bedömningsgrunder för grundvatten. Koncentrationen vid haltfördelningens 90:e percentil används vanligtvis inom EU som bakgrundsvärde. Detta beskrivs i BRIDGE-projektet (Blum, Kunkel & Wendland, 2006. BRIDGE-projektet - Natural backgrund levels, State of the art and review of existing methodologies in BRIDGE -Background criteria for the identification of groundwater thresholds, D10: Impact of hydrogeological conditions on pollutant behaviour in groundwater and related ecosystems, 85-158). Koncentrationen vid denna percentil tillämpas även i Sverige och finns angiven i SGUs bedömningsgrunder för grundvatten.

Punkt 4. Genomför en tillförlitlighetsbedömning

Vid framtagandet av ett riktvärde behöver kvaliteten på underlaget kunna säkerställas. Tillvägagångssättet behöver dokumenteras noggrant och underlagets tillförlitlighet behöver bedömas. Det gäller såväl kvaliteten på analyserna som stickprovets storlek. Analyserna bör helst motsvara de krav som framgår av SGUs föreskrifter om miljöövervakning.

Skriv ut

Övriga avsnitt inom "Förfarande för att fastställa riktvärde"