Sverige är fördragspart i den regionala havsmiljökonventionen för Nordostatlanten, OSPAR, eller Oslo-Pariskonventionen. OSPAR är den mekanism genom vilken femton regeringar, tillsammans med EU, samarbetar för att skydda den marina miljön i Nordostatlanten (inklusive Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt). Några av de viktigaste frågorna för OSPAR är bevarandet av biologisk mångfald och hur ekosystemen i havet ska skyddas från övergödning, farliga ämnen samt risker med olje- och gasutvinning.

2010 antog de avtalsslutande parterna i konventionen strategiska mål för skydd av den marina miljön i Nordostatlanten 2010–2020 ("Nordostatlanten miljöstrategi ").

Webbplatsen för OSPAR (nytt fönster)

Du kan också läsa mer om OSPAR på Havs- och vattenmyndighetens webbplats (se länk under rubrik Andra webbplatser).

Havs- och vattenmyndigheten driver OSPAR-arbetet i Sverige

Ansvaret för att driva Sveriges arbete i OSPAR ligger på Havs- och vattenmyndigheten, HaV. I detta arbete medverkar ett antal myndigheter där SGU tillsammans med Strålsäkerhetsmyndigheten, Naturvårdverket och Transportstyrelsen har ett särskilt ansvar.

Expertkommittén för havsbaserad olje- och gasindustri, OIC

Inom expertkommittén för havsbaserad olje- och gasindustri OIC (Offshore Industry Committee) är det övergripande strategiska målet att:

  • förhindra och eliminera föroreningar och vidta nödvändiga åtgärder för att skydda OSPAR havsområdet mot de skadliga effekterna av olje- och gasverksamhet genom att ställa miljömål och förbättra mekanismer för förvaltningen, så att människors hälsa och de marina ekosystemen bevaras, och när så är möjligt, återställa havsområden som har påverkats negativt.

SGU är Sveriges representant i OIC. Där tar vi fram vägledning, rekommendationer och beslut som syftar till att minimera den påverkan offshore-industrin kan ha på den marina miljön, inklusive känsliga miljöer såsom Arktis. Risker förknippade med olje- och gasindustrin står i fokus men även geologisk lagring av koldioxid samt annan miljöpåverkan förutom direkt oljeförorening (buller, vibrationer, artificiellt ljus etc.) behandlas i OIC. Kopplingen är stark till bland annat EUs Havsmiljödirektiv, UNCLOS-konventionen, Bonn Agreement, Londonkonventionen, Arktiska Rådet samt övriga expertkommittéer inom OSPAR.