SGU har nu färdigställt arbetet med att kartlägga stranderosionen längs Skånes kust. Resultatet är en beskrivning av processerna och förutsättningarna för erosion både på land och på havsbotten, och visas i form av en digital kartvisare på SGUs webbplats och en slutrapport; Skånes känsliga stränder – erosionsförhållanden och geologi för samhällsplanering. I kartvisaren finns också en prognos för hur erosionsförhållandena kan antas bli vid en framtida höjd havsnivå.

Baserat på den geologiska kartläggningen har SGU utvecklat en metodik för att bedöma erosionsförutsättningar och erosionskänslighet längs Skånes kust. Av kartvisaren framgår vilka kuststräckor som är utsatta för erosion. Där framgår också vilka sträckor som inte är känsliga för stranderosion, vilket är viktigt att veta vid kustzonsplanering.

– Metodiken kan användas för de flesta kusttyper i Sverige, och SGU planerar att fortsätta med liknande undersökningar i andra områden där stranderosion är eller kan förväntas bli ett problem, bland annat i Halland och i delar av Blekinge, säger Kärstin Malmberg Persson, statsgeolog på SGU.

Rapporten är den sista av två rapporter från SGUs kartläggningsprojekt ”Skånestrand”. Den är i första hand tänkt för kustkommuner och Länsstyrelsen i Skåne, men kan även användas av andra aktörer i samhällsplaneringen, inte minst i miljö- och klimatanpassningsarbetet.

Om kartvisaren

Kartvisaren, som är SGUs webbaserade kartverktyg för geologisk data, innehåller mängder av information om geologiska förhållanden längs Skånes stränder, både på land och på havsbotten. Kartvisaren är mycket innehållsrik och ju mer man zoomar in desto mer kan man se. Där finns till exempel en möjlighet att se historiska strandlinjer och därmed se var det försvunnit land under årens lopp. Det finns dessutom detaljerad information om och bilder på havsbottnen.

Kartvisaren Skånestrand (nytt fönster)

Ur rapporten

  • SGU har delat in Skånes strandtyper i tolv klasser efter geologi och erosionsförhållanden.
  • Stranderosion sker huvudsakligen vid högvatten i kombination med starka vågor, oftast i samband med stormar under höst och vinter.
  • Den vanligaste strandtypen i Skåne är sand- och grusstränder, där det sker växelvis erosion och ackumulation, men som är i balans sett i ett längre tidsperspektiv. 31 procent av Skånes kuststräcka utgörs av denna strandtyp (175 km).
  • Sju procent av Skånes kust är utsatt för stark erosion (39 km).
  • Vid klintkuster, som till exempel runt Ven (”backafallen”) sker långsam erosion. Fem procent av Skånekusten är utsatt för långsam erosion (28 km).
  • I ett internationellt perspektiv är problemen med stranderosion i Skåne små, med undantag av stranden vid Löderup som har eroderats sedan mitten av 1800-talet. Sandhammaren präglas för närvarande av pålagring av sand, men perioder av stark erosion har tidigare förekommit.

Skånes känsliga stränder – erosionsförhållanden och geologi för samhällsplanering, SGU-rapport 2016:17 (nytt fönster)

Mer information om hur projektet har genomförts finns på projektets webbsida:

Projekt Skånestrand