De finkorniga sediment som avsattes i samband med inlandsisens avsmältning kallas glaciala, medan de sediment som avsatts därefter kallas postglaciala. Dessa yngsta sediment avsätts än idag.

Näringsrika lerjordar

Varvig lera.Glacial varvig lera utanför Uppsala. De ljusa sommarskikten och mörkare vinterskikten framträder tydligt. Foto: Jan-Olov Svedlund.

Varvig silt.Längs Norrlandskusten och i Mellansverige har de finkorniga glaciala sedimenten en lägre lerhalt och de varviga sedimenten består främst av siltjordar. På bilden syns varvig silt nära Dalälven i Dalarna. Foto: Karin Grånäs.

Genom landhöjningen har många av de forna havs- och sjöbottnarna torrlagts och utgör i många områden plana lerslätter. Dessa jordar har hög vattenhållande förmåga och en hög halt av växtnäringsämnen. De utnyttjas därför också ofta som jordbruksmark.

Längs Östersjöns kuster är de glaciala sedimenten ofta uppbyggda av ljusa siltskikt och mörka lerskikt. De ljusa siltskikten avsattes under vår och sommar, de mörkare lerskikten under vinterperioden. Tillsammans bildar ett sommar- och ett vinterskikt ett årsvarv. Längs Norrlandskusten har de finkorniga glaciala sedimenten en lägre lerhalt och de varviga sedimenten består främst av siltjordar. På västkusten har de glaciala sedimenten avsatts i en marin miljö som inte medger bildandet av varviga sediment. Där avsattes silt och lera samtidigt. I Mälarregionen innehåller glacialleran ofta kalk som transporterats av smältvattnet från ett område med kalksten beläget i Bottenhavet.

Issjöarnas sediment

När isen drog sig tillbaka bildades på vissa platser ovanför högsta kustlinjen så kallade issjöar som dämdes upp mellan den retirerande inlandsisen och dalsidorna. På botten av dessa sjöar avsattes finkorniga sediment. När isen försvann tappades sjöarna och deras yta sjönk snabbt. I exempelvis Småland och Jämtland finns områden med sådana issjösediment som ofta nyttjas för odling.