Mark- och vattenområden ska enligt bestämmelserna användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge, samt de behov som finns. Bestämmelserna ska bland annat tillämpas vid tillståndsprövning enligt miljöbalken och ett antal andra lagar, bland annat plan- och bygglagen, väglagen och minerallagen.

Bevarandeintressen och nyttjandeintressen 

Hushållningsbestämmelserna handlar både om bevarandeintressen och nyttjandeintressen. Det rör sig om mark- och vattenområden som har olika skyddsbehov, till exempel för att de är känsliga ur ekologisk synpunkt, innehåller värdefulla ämnen eller material eller är särskilt lämpliga för industrianläggningar.
 
Syftet med bestämmelserna är att redovisa vilka intressen som har särskild betydelse för samhällsutvecklingen och som därför ska ges ett försteg framför andra intressen när frågor om markanvändning ska avgöras. Bestämmelserna ger därmed stöd för hur de beslutande ska kunna lösa konflikter mellan olika intressen.

Områden med särskilt värdefulla mineraliska ämnen kan förklaras som riksintressen av SGU

Läs mer om riksintressanta fyndigheter av ämnen och material

Länsstyrelse och kommun ska ta hänsyn till riksintressen

Riksintresset ska även tas med i den kommunala översiktsplanen. I den långsiktiga planeringen är det viktigt att känna till var utpekade riksintressen finns.

Kartvisaren Riksintressen, mineral (nytt fönster)

Man bör också känna till var det finns gällande undersökningstillstånd och bearbetnings-koncessioner för ämnen och mineral, liksom vart det finns gällande torvkoncessioner. Detta visas i Kartvisaren Mineralrättigheter.

Kartvisaren Mineralrättigheter (nytt fönster)