Mellan 1970 och 1979 bedrev staten, i form av Förenade fabriksverken (FFV), en kemtvätt i Hagfors, Värmland. Verksamheten fortsatte sedan från 1979 till 1989 i Värmlands Tvätteri Industri ABs regi. Landstinget i Värmland drev kemtvätteriet från 1989 fram till att det lades ned 1993. Under verksamhetsåren bedöms mycket stora spill av tvättvätska till mark ha skett, i storleksordning ett 50-tal ton PCE.

I de första utredningarna konstaterades att jorden under tvätteriet var förorenad med PCE. Utredningarna följdes av ett par efterbehandlingsåtgärder i direkt anslutning till tvätteribyggnaden. Den första i form av markventilering (1996) och den andra i form av termisk avdrivning med hjälp av ånginjektion (2004). Åtgärderna var framgångsrika och resulterade i att sammanlagt cirka sju ton PCE blev omhändertaget. Efterbehandlingsåtgärdernas syfte var att säkerställa inomhusmiljön i tvätteribyggnaden där det nu bland annat bedrevs svetsningsarbete. Den förorening i grundvattenzonen, som varit känt sedan 1994, behandlades inte, utan endast marken under den före detta kemtvätten.

Därefter har ett antal utredningar genomförts av föroreningssituationen i både jord och grundvatten med syfte att avgränsa källorna och spridningsområdet. Man har bland annat använt sig av seismik för att få en bättre bild av såväl jordlager som bergtopografin i området. Detaljerad jordprovtagning över stora djup har utförts samt så kallad MIP-sondering och installation av ett stort antal brunnar för grundvatten­provtagning på flera nivåer. Dessutom har man utfört passiv provtagning i den närliggande Örbäcken under några års tid, varvid ett utläckage av några hundra kilogram per år konstaterats. En mycket stor mängd, cirka 20 till 30 ton PCE bedöms finnas kvar i mark och grundvatten i området.

Föroreningssituationen är komplicerad, dels på grund av föroreningens egenskaper, dels på grund av att ett stort markområde berörs och att föroreningen finns på relativt stort djup under markytan. Det senare begränsar utbudet av möjliga åtgärdsmetoder till så kallade in situ-metoder, det vill säga att behandling sker direkt i marken, vilket i sig är komplicerat.

I och med de senaste årens teknikutveckling har nya undersökningsmetoder blivit tillgängliga. Detta har lett till en mer detaljerad bild av föroreningssituationen samt en ökad förståelse för föroreningsproblematiken.

Just nu pågår ett pilotförsök med så kallad soil mixing, där förorenad jord blandas upp med bentonitlera och järnpulver som genom kemisk reduktion bryter ned föroreningen. Pilotförsöket handlar till stor del om att utvärdera möjligheten att använda befintlig teknik i form av stora jordförstärkningsmaskiner för att fördela järnet på djupet. Detta har tidigare i projektet utförts i laboratorieskala vilket indikerar en fullständig nedbrytning av föroreningar inom loppet av 200 dagar. Det är första gången som metoden provas i stor skala i Sverige och utmaningen ligger i att uppnå blandning och homogenisering över stora jorddjup.

Här finns rapporten från den huvudstudie av området som genomfördes 2010-2012.

Huvudstudie Hagforsvätten, Sweco 2013 (nytt fönster)