Energimyndigheten bedömer att vindkraften kommer att stå för den största delen av en ökad elproduktion, med en ökning från år 2007 till år 2030 på cirka 10 TWh. Detta skulle motsvara cirka 12 000 landbaserade verk à 500 kWh eller cirka 2 800 havsbaserade verk à 1,5 MW. Av miljöskäl styrs utvecklingen alltmer mot stora havsbaserade vindkraftsparker.

Läs mer om vindkraft till havs

Landbaserad vindkraft - geologiska hänsyn

En vindkraftsutbyggnad ger stor påverkan på miljön lokalt med fundament och uppställningsplatser och lokalt eller på annan plats genom den täktverksamhet som krävs när betongballast och vägmaterial ska produceras.

Gravitationsfundament fordrar ansenliga mängder ballastmaterial. SGU förordar att bergförankrade fundament används om bergets kvalitet är tillräcklig bra och om berggrunden är ytnära. Ett minskat behov av ballast genom bra planering av placering och grundläggning av verken ger ett mindre behov av täkter och tunga transporter, vilket naturligtvis ger en mindre belastning på miljön.

Ett geologiskt underlag kan tas fram med hjälp av geologiska kartor, Lantmäteriets nya höjdddata och flygbilder.

Påverkan på grundvatten

SGU anser att vindkraftsutbyggnadens eventuella påverkan på grundvattnet bör behandlas i vindbruksplaner och i ansökningar om etablering av vindkraftverk och därtill hörande ledningsnät.

Etablering av vindkraftverk kan innebära en risk för förorening av grundvattnet, främst vid olyckor och genom schaktningsarbeten, då grundvattnets naturliga skydd bestående av växt- och marktäcket samt skyddande jordlager (till exempel lera) avlägsnas.

I driftsskedet kan det finnas risk för förorening av grundvattnet vid bland annat rengöring av rotorblad, ytbehandling för att motverka isbildning och vid en eventuell brand.

SGU rekommenderar att etableringen av vindkraftverk och den infrastruktur som hör till vindkraftsparken, görs på ett sätt som minimerar kontakt med grundvattenförande avlagringar, samt att hänsyn tas till allmänna och enskilda vattentäkter.