Det svenska urberget utgör en del av ett ur berggrundssynpunkt stabilt område, den så kallade Fennoskandiska urbergsskölden (se kartan nedan). Denna utgörs av bergarter som bildades under prekambrisk tid, det vill säga från tiden för jordens bildning för omkring 4 600 miljoner år sedan och fram till kambrium för omkring 545 miljoner år sedan. Den fennoskandiska urbergsskölden (av fenno- "finsk" och Scandia "Skandinavien") är i sin tur en del av paleokontinenten Baltika. Den består av de äldre bergarterna i mindre delar av Norge, stora delar av Sverige, hela Finland och nordvästra Ryssland.

De äldsta bergarterna i Sverige är arkeiska, det vill säga mer än 2 500 miljoner år gamla, och har vid åldersbestämningar givit åldrar mellan omkring 2 800 och 2 600 miljoner år. Bergarter av arkeisk ålder förekommer i begränsad omfattning i nordligaste Sverige.

Bergarterna i den övriga delen av norra samt östra och sydöstra Sverige är i huvudsak omkring 2 000–1 650 miljoner år gamla. De är bildade och i många fall också omvandlade i samband med den så kallade svekokarelska bergskedjebildningen. Den senare har också påverkat de arkeiska bergarterna.

Berggrunden i sydvästra Sverige är mellan 1 700 och 1 550 miljoner år gammal och har därefter omvandlats kraftigt under den så kallade svekonorvegiska bergskedjebildningen som ägde rum för omkring 1 100–900 miljoner år sedan. I södra Västsverige och Blekinge finns även rester av omfattande omvandlingar av berggrunden för omkring 1 450–1 400 miljoner år sedan.

Ovanpå urbergsskölden förekommer fanerozoiska sedimentära bergarter som är yngre än omkring 545 miljoner år. Dessa täcker idag urberget i stora delar av Skåne, Öland och Gotland, Östgöta- och Närkeslätten, Västgötabergen, samt trakten kring Siljan i Dalarna och längs fjällranden. De yngsta bergarterna i Sverige utgörs av tertiära, omkring 55 miljoner år gamla bildningar, vilka förekommer i sydligaste och sydvästligaste Skåne.

Den yngsta bergskedjebildningen i Sveriges berggrund är den kaledoniska, som inträffade för omkring 510–400 miljoner år sedan. Då fick bergarterna i den skandinaviska fjällkedjan sin nuvarande utformning. Bergarterna i fjällkedjan är av prekambriska till siluriska åldrar, det vill säga de är äldre än omkring 420 miljoner år gamla.

Den skandinaviska fjällkedjan till Spetsbergen är en del av Kaledoniderna eller den Kaledoniska bergskedjan. Denna bergskedja omfattar också delar av nordvästra Irland, bergsområdena i norra Skottland och Nordgrönland. Dess nordamerikanska del är Appalacherna.

Karta över Fennoskandiska skölden.