Sveriges gruvhistoria går tillbaka ända till början av 1000-talet. Mycket av vårt välstånd bygger på de inkomster och den försörjning som Falu gruva och järnmalmerna i Bergslagen gett sedan medeltiden och malmfälten i Väster- och Norrbotten under de senaste hundra åren. Malmutvinning i Falu gruva startade sannolikt redan före 1000-talet. Efter hand fick den allt större ekonomisk och politisk betydelse. Under en period på 1600-talet, Sveriges stormaktstid, svarade Falu koppargruva för två tredjedelar av världens kopparproduktion. Falu gruva lades ner år 1992, efter att ha varit i drift i över tusen år. 

Historiska gruvor

På 1100-talet påbörjades järnframställning ur järnmalm. I Norberg finns Sveriges äldsta kända gruvor, omnämnda första gången 1303. Europas äldsta kända masugn, Lapphyttan, ligger också i Norberg och den är daterad till mellan 1150 och 1225. Från mitten av 1200-talet till 1800-talet var Sverige under långa perioder en av världens främsta järnproducenter. Omkring 1750 svarade järnet för cirka 70 procent av hela vår export. Det handlade om smidbart stångjärn av hög kvalitet. 

Historien om upptäckten av malmfälten i Norrbotten går tillbaka till 1660-talet. Då togs det första kända malmprovet i Gällivare malmberg. År 1696 nämns malmbergen Luossavaara och Kiirunavaara för första gången. LKAB bildades 1890. 

I slutet av år 1924 hittades ett uppseendeväckande malmfynd på Fågelmyren, drygt tre mil nordväst om Skellefteå. Fyndigheten utvecklades till Bolidengruvan. Företaget beslöt att bygga ett eget smältverk för att säkerställa produktionen av guld, silver och koppar. Driften vid smältverket Rönnskär startade i januari 1930 och Boliden AB bildades 1931. Bolidengruvan blev Europas största och rikaste guldgruva. Driften upphörde 1967.