Utvecklingen är särskilt tydlig i kustnära områden i befolkningstäta regioner. Dessutom har ökande krav på bekvämlighet även i fritidsboendet vad gäller tillgång på dricksvatten också lett till att vattenanvändningen ökat. Grundvattenuttagen har därigenom blivit större och avloppsvatteninfiltrationen till grundvattenmagasinen har ökat. Man kan därför räkna med ökande problem med dricksvattenförsörjningen i dessa områden.

Brist på vatten

Ur hydrogeologisk synpunkt är problemets kärna vattenbrist. Med vattenbrist menas här brist på tillräcklig mängd vatten av sådan kvalitet som är ändamålsenlig för enskild vattenförsörjning.

Brist på sött grundvatten uppstår när grundvattenbildningen är mindre än uttag och utflöde av grundvatten. Grundvattenbildningen är normalt tillräckligt stor i de flesta områden om man ser till den årsvisa nederbörden. Bristsituationer kan emellertid uppstå under delar av året, framför allt under perioden april till september då grundvattenbildningen är som minst och behovet av vatten ofta som störst.

Två kurvor som visar vattenförbrukning respektive nettonederbörd.Nettonederbördens

och vattenbehovets fördelning över året

Nettonederbörden är detsamma som nederbörden minus avdunstningen. Nettonederbörden är den maximala mängd vatten som kan bilda grundvatten. Figuren nedan visar nettonederbörd och vattenanvändningen i kustnära områden i mellersta Svealand.

Variationer i grundvattnets mängd

Figuren nedan visar den uppmätta grundvattennivån i meter under markytan perioden 1990–2014 (Grundvattennätet, Vaxholm 55:12). Grundvattnets mängd varierar i tiden beroende på nederbördsförhållanden och avdunstning.

Figuren visar den uppmätta grundvattennivån i meter under markytan perioden 1990–2014 (Grundvattennätet, Vaxholm 55:12).Figuren visar den uppmätta grundvattennivån i meter under markytan perioden 1990–2014 (Grundvattennätet, Vaxholm 55:12).


Om man studerar perioderna med sjunkande grundvattennivå när grundvattennivån samtidigt ligger under medelnivån finner man att periodernas längd varierar mellan 0 och 150 dagar med ett genomsnitt på cirka 85 dagar. Det är främst under dessa perioder som vattenbrist kan uppstå. Eftersom det dessutom är just under dessa perioder som vattenanvändningen är som störst är det lätt att förstå att vattenbrist kan uppstå.

Varför drabbas kustområden?

I den geologiska miljö som ofta utmärker kustområden, med mycket berg i dagen och tunna jordtäcken, är risken för vattenbrist särskilt stor. Det beror på att grundvattenmagasinen i det svenska urberget i allmänhet är små och grundvatten i jordlager till stora delar saknas. Man är helt beroende av magasinets storlek för uttag av sött grundvatten under de perioder då grundvattennivåerna sjunker.

Hur visar sig problemen?

Problem förorsakade av vattenbrist drabbar inte hela områden, till exempel ett sommarstugeområde, på en gång. Problemen kommer först att visa sig genom att några brunnar i området sinar, att salthalten successivt ökar eller att vattnet får ökad bakterietillväxt. Problemen ökar successivt ju längre torrperioden är och med ökad vattenanvändning.

När torrperioden är över och grundvattenbildningen är större än grundvattenavrinningen kommer problemen att minska igen men återkomma under nästa torrperiod.

Kvarstående problem under hela året bedöms särskilt kunna förekomma i områden med stor del permanentboende och där vattenanvändningen fortgår hela året.

Riskfaktorer

Risken för att problem ska uppstå är beroende av en rad faktorer, bland annat hur sprickorna leder vatten till brunnen, brunnens djup, hur stor brunnskapaciteten är, hur många brunnar som är beroende av samma spricksystem och hur stor vattenanvändningen i de olika fastigheterna är.

Man kan också anta att brunnar som är centralt belägna på de större öarna eller på större avstånd från kusten har tillgång till ett relativt större grundvattenmagasin och att risken för problem därför är mindre där. Det är emellertid viktigt att tänka på att vattnet inte regleras av fastighetsgränser. Man kan till exempel ta ut mycket vatten ur en brunn med god kapacitet utan några problem. Men den grundvattensänkning detta medför kan mycket väl ge ökade salthalter eller sinade brunnar i omgivningen.

I områden med tät bebyggelse och med enskild vattenförsörjning finns också stor risk för påverkan på grundvattnet eller dricksvattenkvaliteten genom intensiv markanvändning som till exempel avloppsinfiltration, trafikerade vägar, oljetankar med mera.

Ett exempel – en ö med brunnar och avlopp

Figuren nedan visar ett område, en ö på cirka 200 hektar, där det finns cirka 500 bebyggda fastigheter. Hälften av fastigheterna har permanentboende, hälften har fritidsboende men på sikt räknar man med att nästan alla fastigheter håller permanentboende. Det kan också komma att bli ytterligare exploateringar. Så gott som alla fastigheter har egen brunn och eget avlopp. De flesta avlopp på ön bygger på infiltration av avloppsvattnet till grundvattenmagasinet.

 

Figuren visar ett område, en ö på cirka 200 hektar, där det finns cirka 500 bebyggda fastigheter. Hälften av fastigheterna har permanentboende och hälften har fritidsboende. Så gott som alla fastigheter har egen brunn och eget avlopp. De flesta avlopp på ön bygger på infiltration av avloppsvattnet till grundvattenmagasinet.

Det har gjorts flera utredningar för att utröna om vatten- och avloppsförsörjningen är långsiktigt hållbar i detta område. Samtliga undersökningar visar att den inte kommer att fungera tillfredsställande, särskilt inte om vattenanvändningen ökar.

Exemplet kan te sig extremt för svenska förhållanden men det finns gott om likartade förhållanden i många av landets kustkommuner. Exempel på sådana kommuner är Östhammar, Norrtälje, Nacka, Värmdö, Vaxholm, Karlskrona och Uddevalla.

Myndigheternas roll

Eftersom utvecklingen mot ökat permanentboende och ökad exploatering skett successivt har kraven på dricksvattenförsörjning och avloppshantering i dessa områden inte tillräckligt uppmärksammats. Man har ”byggt” in sig i problem som nu behöver lösas.

När det gäller tillstånd för avlopp har kraven skärpts väsentligt med stöd av gällande lagstiftning. Myndigheterna har dock inte tillräckligt stöd i lagstiftningen för att nämnvärt kunna påverka anläggningen av brunnar för grundvattenuttag för dricksvattenförsörjning.

Kommunerna har visserligen rätt att införa tillståndsplikt eller anmälningsplikt för anläggning av brunnar. Denna möjlighet har dock tyvärr ännu inte utnyttjats, utom i begränsade områden i några kommuner. Det pågår därför, även i de känsligaste områdena, ett i huvudsak oreglerat uttag av grundvatten.